Nu har jag läst ut mina julklappsböcker. Två stycken Camilla Läckberg, Sjöjungfrun och Fyrvaktaren.
Först tänker jag: Vilken fantasi hon har! Så hemska, invecklade och detaljerade historier. Sen tänker jag: Fantasi? Det här är ju sånt som kan hända i verkligheten. För det är verkligen så. Verkligheten är hemsk OFTA! Kanske inte ens egna verklighet men det händer ju hemska saker varje dag.
Jag älskar deckare och ser dem gärna på tv/film och läser massor men nu kanske jag behöver något mer lättsamt och roligt.
Idag har jag varit själv med barnen. Oh herregud. Alma har kommit i nån megaargtrots och bara skriker, gråter och slåss. Var kan man lära sig hur man skall hantera detta?
Under 2 timmar idag var hon helt galen och bara skrek och vägrade göra nåt som jag sa till henne. Edvin blir livrädd av hennes skrik. Anton blir ledsen när de andra två illvrålar. Samtidigt kokar potatis på full effekt. Jag överlevde. Sen blev det lugnt. Pojkarna fick sova och Alma se på en film.
Edvin tror fortfarande tomten skall komma. Så fort det blir mörkt ute går han och pekar mot altanen eller ytterdörren och tittar på en med rädda stora ögon: Totten säger han och pekar, Totten. När Anton hör detta blir han jätteglad och ropar Totten totten! Han är kompis med tomten ser ni. Edvin har faktiskt börjat med mer och mer ord, han härmar Anton. Anton härmar oss. Frågar man något kan de både nicka och skaka på huvudet. Bra. Anton säger Neeeej och lägger huvudet på sne och ser busig ut. De är roliga nu, mina två huliganer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar