onsdag 21 mars 2007

Inte kul

Alma är fortfarande lite dålig. Ingen feber men hon har diarré och är jättetrött. Sover mycket mer än vad hon brukar. Och så skrattar hon inte, leker inte utan bara står och hänger på mig, eller vill vara i mitt knä, eller på min arm. Hon säger inte heller så mycket. Hon ser trött ut.
Jag vet inte riktigt vad jag skall göra med henne. Hon äter ju, men inte alls på samma sätt som innan. Och inte lika mycket.

Det här är nog det värsta med att ha barn. När de blir sjuka. Speciellt när man bor i ett annat land. Visst har de sjukvård här oxå, men jag kan ju inte språket. Och visst kan jag prata engelska men de kanske inte läkarna kan. Och det hjälper ju inte att man har vårdfobi... Och att Kay är på affärsresa och inte ens är i landet...

Nä, det är jobbigt just nu. Och jag vill bara åka hem men jag är ju hemma :-( Jag orkar inte och då kommer den lilla gosisen fram och jag måste orka för hennes skull. Eller självklart orkar jag för henne, jag ger ju allt för henne. Och vi klarar detta. Hon är ju bara magsjuk men hur skall jag få bukt på den? Och hur är man säker på att det inte är nåt annat?

Jag vet inte. Jag vill att Kay skall komma hem. Han kommer ju imorrn så det är ju ingen evighet direkt, men det känns så. Hela denna veckan känns som en evighet och man kommer aldrig ur den. Och hur känns det för Almisen då? Hon vet inte vad som händer utan ler sådär lite med underläppen instoppad och vill bara bli buren. Eller klättra på mamma, bättre finns inte just nu...

Min lilla älskling, kan du inte bara bli bra igen.....

Kram

söndag 18 mars 2007

Alma sjuk

Igår vaknade Alma med feber. Hon var jättevarm och det visade sig vara 40 grader. Stackars liten. Mitt aktiva lilla barn var med ens jätteynklig och bara låg där. Hon rörde sig knappt och somnade hela tiden. Verkligen läskigt. Hon var så tappar, hon orkade inte ens gråta. Hon fick vila hos både mamma och pappa och låg bara still och andades. Hon drack iaf vatten och åt lite välling. Lite fruktpuré gick oxå ned men det var allt. Hon såg verkligen trött ut. Hon fick sova i vår säng i natt och imorse vaknade hon pigg och glad igen. Ingen feber idag och jag hoppas inte den kommer tillbaka.

I fredags var vi på zoo och såg pandor. Mycket spännande. Ja, inte för Alma men för mamman. Alma sov mest hela tiden.

Nästa vecka skall pappan på affärsresa. Då skall mamma och Alma vara själva. Lite tråkigt menmen. Hoppas inte Alma blir sjuk igen bara...

Kramkram

torsdag 15 mars 2007

Våren är här!

Den första veckan i mars tillbringade jag och Alma i Sverige. Ohhh, va skönt det var att komma hem igen. Vi riktigt njöt av allt som vi inte längre har. Vi träffade alla som vi tycker om och som vi nu saknar igen.

Vi bodde på Tjörn på helgerna och i stan på veckorna. Mycket skönt. Vi fikade med mammakompisar på dagen och träffade Charlotte på kvällen. Riktigt intensivt så att vi skulle tröttna på varandra och inte sakna så mycket. Vet dock inte om det hjälpte, utan kanske gav mersmak istället?

Alma blev passad av moster, mormor och morfar. Hon växte verkligen i Sverige. Lärde sig krypa. Sniffa med näsan. Sjunga ut och babbla på. Hon ställer sig upp och skall ha allting. Hon slukar sina små smörgåsrån i ett huj. Slickar fortfarande på allting.

Det var dock kallt i Sverige. Och regnigt. Det känns skönt att ha sluppit den här vintern och varit i milda Österrike. Vi gjorde iaf allt vi ville göra och har fått med oss mycket hem igen.

Det är dock roligare att vara tillbaka i Österrike nu. Det är vår med 17 grader varmt och soligt. Och jag har gröt till Alma. Det var nog det största irritationsmomentet innan. Och smörgåsrånen. Tänk att man kan haka upp sig på så små saker? Jaja, nu känns det som att vi kan leva på den här Sverigevistelsen ett tag och sen komma hem till sommaren igen. Det kändes faktiskt som att man kom hem när vi kom tillbaka till Wien. Alla våra grejer är ju här och Kay såklart.

Och vi har faktiskt några nya kompisar här nu. Och vi tar oss runt och har faktiskt det rätt skönt och behagligt. Inte så många måsten utan mest sånt vi vill göra.

Charlotte och David kommer ju till påsken och sen kommer kanske mina föräldrar senare i maj. Så helt utan besök blir vi ju inte. Sen skall ju vi oxå ut och resa. Det var ju därför vi ville vara här. Jaja...

Nu vaknar bebin.

Kramisar!