Känslor

Det har varit en chockartad vecka. Tankar. Tårar. Sorg. Smärta.

Nu vill jag ha en paus. En paus från bullret omkring och bara sjunka in i en bubbla av glädjeämnen.

Hela mitt sinne fångar upp saker som för en vecka sedan var obetydliga och nu har de fått en betydelse. Det handlar om småsaker som låtar på radion, solens strålar bryter genom molnen, en reklamfilm på tvn eller bara en kommentar från nån kollega. Små påminnelser i stora världen.

Jag vill ta vara på mitt och de mina. Jag vill komma före ödet och staka ut livet själv. Livet är skört. Världen är hård. Det finns inget att säga, det finns bara en väg att gå, framåt. Och det gör vi allihop, bara olika snabbt och på olika sätt.


"Heaven is a place nearby
So I won't be so far away.
And if you try and look for me
Maybe you'll find me someday.
Heaven is a place nearby
So there's no need to say goodbye
I wanna ask you not to cry
I'll always be by your side."

Ett vitt blankt blad att fylla med ord, med känslor, med tankar men allt bara faller i fragment i takt att tårarna rinner ner för kinderna. Hopplöshet blandas med förtvivlan, oförståelse, 1000 frågor men inga svar.

Han finns inte mer. Denna unga man, den fina killen, mitt kusinbarn. Han är borta för evigt och för oss finns inga svar. Inget hopp, inga ord. Bara saknad, tomhet och tårar.

Vila i frid älskade Sebastian.

Snabb helg

Jösses vad fort denna helgen har gått! Mer helg åt folket! Så är det bara...

Jag är trött. Har varit lite låg denna helg. Lite förkyld och har sovit dåligt. Huvudvärk som rullat i bakgrunden. Nä, usch vill ha min helg tillbaka.

Om jag var typ miljardär så skulle jag anställt, mest av allt en kock. Så tråkigt tycker jag att det är just nu med mat och matlagning. Tror jag börjat en ny diet - mackdieten. Inte för att den verkar åt det smalare hållet men en diet är det nog.

Drömmen hade varit en hushållerska. En som städade, tvättade, handlade mat, och lagade den, eller kanske bara förberedde den så att jag bara kunde sätta in den i ugnen. Perfekt. Mer tid åt barnen. Mer tid åt mig.

Men nu är ju jag allt-i-ett. Mamma och hushållerska. Och det funkar ju också. Trots att man bor i universums slarvigaste hem. Och säkert dammigaste. Det är ju en sådan sak som man ser VÄLDIGT tydligt när solen tittar fram och skiner in.

Det är härligt med solen! Jag längtar, längtar, längtar tills snön är borta. När man kan vara ute. Gräva i marken och sätta igång trädgårdsprojekt. Utelek i sandlådan med bara stövlar och fleecetröja. Det kan barnen ta på sig själva. Så skönt och härligt det kommer bli. DÅ blir jag nog en piggare mamma, eller?

Annars tror jag inte man blir piggare förrän barnen flyttat hemmifrån.

Nu sover alla barnen och då är det väl dags för de där hushållsysslorna då då... Tvättberget - here I come!

Blandning på radio

I morse funkade inte bilradion igen. Den gör så ibland, då måste man starta om bilen. Som värsta datorn.. Så jag körde och väntade på att jag skulle få stanna vid nåt trafikljus så jag kunde starta om. Ända till Bjurslätt kom jag för jag fastnade i en grön våg... Dock funkade ändå inte radion efter omstart så jag fick åka hela vägen till jobbet. På parkeringen testade jag att ta ut nyckeln och sen starta om. Då funkade den. Skönt. Men det var en trist väg till jobbet.

En annan radiosak.
När jag åker hem brukar jag lyssna på Mix megapol. Ni vet, bästa blandningen av nya och gamla låtar. Varje dag kommer låten Heros at war (kommer inte ihåg vem som sjunger den nu), en mycket sorglig sång. Inte sån värst blandning va? Jag åker ju oftast hem mellan 16-17 också så det är inom samma timme.
Idag var det ännu värre. Jag bytte kanal när sången kom. Då började den på Bandit rock också! Vad är detta?

Parantes: Jag tycker inte låten är dålig, bara sorglig...

Nu sover alla barnen. Nyhet: Alma har slutat med nattblöja! Och välling. Stora tjejen nu. Som belöning skall vi gå på bio. Hon ska välja filmen.

Längesen

Tiden rann iväg och jag hann inte blogga.

I fredags konstaterades att tre barn hade halsfluss och tre barn hade öroninflammation. Så det blev pencillin. Anton har varit übergnällig, stackarn. Han säger bara nejnejnej och slänger saker omkring sig. Vaknar och skriker otröstligt... De andra två har varit som vanligt.

På måndagen fick de gå till dagis. Det uppskattades av dem alla. Skoj.

Idag blev Edvin hemringd pga feber.

Undrar om det är ett sånt där dåligt stim på gång, då vi bara är sjuka hela tiden... Mamman och pappan är oxå lite krassliga. Usch. Så trist.

Men VÅREN är ju här! Solen skiner och det är härligt. Nu skall bara snön smälta och det måste blir VARMARE!

Nu skall jag vira in mig i en filt och slappa i soffan.

Födelsedag gånger två

För precis två år sedan var vi på sjukhuset med två nyfödda bebisar. Den ena såg ut som en tjock kines och kunde knappt öppna ögonen. Den andra var bara pytteliten och hade chickenlegs.

De åt ca 5 ml åt gången. (Kommentar från mamman: Nästan lika mycket som alvedonen de slukat under veckan som gått)

Anton och Edvin. Edvin och Anton. Mammas gullefjun.

Dessa två personligheter, så olika, så härligt goa. Vad skulle vi gjort utan dem? Då skulle vi inte fått några blöta pussar eller kladdiga kramar. Inga små buspojkar skulle tittat på en för att se om man såg deras bus och sen ge en världens flin med små vita tänder.

Vi sjöng Ja må de leva vid kvällsmaten. Va stolta de var. De visste att de var de som var föremålen för sången. Dessa små liv.

Febern verkar ha släppt oss lite men det blir fortsatt vab denna vecka för att komma ikapp med hälsan. Blir vi friska skall det vara kalas på lördag.