måndag 22 mars 2010

Ett vitt blankt blad att fylla med ord, med känslor, med tankar men allt bara faller i fragment i takt att tårarna rinner ner för kinderna. Hopplöshet blandas med förtvivlan, oförståelse, 1000 frågor men inga svar.

Han finns inte mer. Denna unga man, den fina killen, mitt kusinbarn. Han är borta för evigt och för oss finns inga svar. Inget hopp, inga ord. Bara saknad, tomhet och tårar.

Vila i frid älskade Sebastian.

4 kommentarer:

Evelina sa...

Stora kramar till er i sorgen. Livet är förbannat orättvist!

Vikkan sa...

Svårt att sätta ord på sorg.

Livets gåta, livets gång! Trots att det smärtar lever man vidare.

Man får leva med de fina minnena...och hoppas på att den älskade som gått bort har det bra någon annanstans.

Tänker på er...!

KRAM

Lindas trädgårdsblogg sa...

Detta borde ingen människa uppleva :-( Kram!

Linda sa...

läste detta först idag. stor kram till dig, cia!