Det har varit en chockartad vecka. Tankar. Tårar. Sorg. Smärta.
Nu vill jag ha en paus. En paus från bullret omkring och bara sjunka in i en bubbla av glädjeämnen.
Hela mitt sinne fångar upp saker som för en vecka sedan var obetydliga och nu har de fått en betydelse. Det handlar om småsaker som låtar på radion, solens strålar bryter genom molnen, en reklamfilm på tvn eller bara en kommentar från nån kollega. Små påminnelser i stora världen.
Jag vill ta vara på mitt och de mina. Jag vill komma före ödet och staka ut livet själv. Livet är skört. Världen är hård. Det finns inget att säga, det finns bara en väg att gå, framåt. Och det gör vi allihop, bara olika snabbt och på olika sätt.
"Heaven is a place nearby
So I won't be so far away.
And if you try and look for me
Maybe you'll find me someday.
Heaven is a place nearby
So there's no need to say goodbye
I wanna ask you not to cry
I'll always be by your side."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar