Anton febrig och hosta. Han och Edvin får vara hemma. Anton ser lite trött ut. Edvin är pigg som en mört. Han leker för sig själv. Hittar på bus på ovanvåningen. Anton följer efter mig som en hund.
Vi har grävskopor utanför fönstret. Det blir ett roligt tidsfördriv.
Snön smälter. Det är plusgrader ute. Hoppas den smälter fort och inte kommer tillbaka på LÄNGE. Snart kommer vi börja gnälla över hur blött det är ute. Jag ser framemot det :-)
Skönt att helgen kom äntligen. Om vi frisknar till skall pojkarna ha kalas på söndag. Sen fyller de år nästa vecka.
2 år. Konstigt. När Alma var två år så hade hon redan två små bröder. Jag undrar fortfarande hur jag tänkte där. Pojkarna är ju så små. Var Alma så liten också? Stackars min lilla Alma som fick bli så stor så fort... Jag kommer fortfarande ihåg första gången vi träffades efter pojkarna hade kommit. Jag ville bara sticka med henne och lämna pojkarna där. Min fina Alma som ändå är min lilla bebis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar