Igår var en sådan där värstingdag och jag kände mig som sämsta mamman. Alma åt inte upp sin mat, hon sov inte middag, hon gjorde allt hon inte får göra och vägrade göra som jag sa. Jag orkar inte med henne. Killarna bajsar typ 6 gånger var och de ligger inte still på skötbordet. Speciellt Anton bågar sig ut och skall vända sig om. Det är så jobbigt. Hela skötproceduren blir ett problem istället för en snabb process. Edvin vägrade sova lunch. Anton gnäller hela tiden. Edvin hysterisk hela eftermiddagen.
Mitt i allt ramlar Alma ner från trappan. Högst upp till längst ner på klinkersen. Två fina bulor i panna. Hon verkar iaf ok, inget brutet eller så.
Känner mig trött. Har ont i nacken. Snurrig i huvudet. Hur vänder man det? Hur orkar man tre barn som kräver allt från en? Känns verkligen som jag bara vill sitta på en stol och titta in i väggen. Orkeslös och trött. Denna ständiga trötthet och så måste man vara på alerten och ta hand om alla. Och fixa i huset. Jag får hitta en ny strategi för så det är nu fungerar det dåligt...
2 kommentarer:
Oj, föll Alma hela vägen i trappen? Usch vad otäckt! Och vilket irritationsmoment när pojkarna inte ligger still på skötbordet. Som du säger, en enkel rutingrej ska det ju vara (åh, ljuva första månaderna!). Istället blir det en kamp. Man blir irriterad och nästa grej som går en mot (eller gnället) får bägaren att rinna över. Ta ett djupt andetag. Ska fundera på det där med strategin, kanske kommer på nåt!
uscha, vilken dag. hoppas dagen idag blir bättre! vissa dagar är bara sådär hemska. inget å göra. ta nya tag. men jag känner igen mig. kram kram!!!
Skicka en kommentar