Jag har levt lite som en zoombie de senaste dagarna. Bara varit trött, lite sådär halvsjuk, ont i halsen, fryser ena sekunden och svettas nästa. Trist. Ändå har vi gjort mycket denna veckan, kanske därför jag är så trött?
Så trött på vinter, mörker och kyla. Längtar sååå tills våren, ljuset, värmen. Tänk att kunna gå ut utan att packa på 3 ungar kläder så att de inte skall ha en chans att frysa? Det blir lite lyxigt, att bara öppna dörren och släppa ut dem. Kanske en liten mössa och en jacka kan de få ha, men extra strumpor, overaller och vantar X 6 slipper vi.
Edvin är sjuk. 40 graders feber, sänktes till 39 med alvedon. Han ville bara vara med och sitta i knä, ligga i ens famn, hela dagen. Och sova. Han har varit duktig och sovit mycket, och ätit ok också. Bara lite extra mammig. Jag tror tänder eller alt tredagarsfebern. Om det är feber så kan de andra också få den, undrar när i sådana fall.
Anton tar egna initiativ till sin gång nu. Går lite stapplandes tills han tappar balansen och kryper i illfart vidare. Han är en retsticka. Han skall alltid ta de andra barnens nappar. Han är en nappoman, helst en i munnen och en i varje hand. De andra barnen blir sura när han tar på dem och vill åt dera nappar. Han drar dem i håret också. Och skrattar.
Alma och Edvin gillar att dansa. Lyssnade på en barnskiva. Alma kan låtarna, Edvin diggar med, Anton bara tittar på och sitter och gör nåt annat. Han verkar inte fatta.
Att plocka in och ut saker ur lådor är det bästa just nu. Och gåvagnen. Anton blir mer sur när Edvin tar hans grejer än tvärtom. Edvin kan ta något annat istället utan problem (oftast). Alma tar allas grejer, mest för att hon kan inte för att hon egentligen vill.
Så leker livet hos oss. Nu är det helg och då kanske pappan kan leka lite också.
fredag 30 januari 2009
tisdag 27 januari 2009
Många barn
Idag har vi varit på tvillingträff. Sammanlagt 8 barn och 4 mammor. Det är jättekul att se barnen och hur de utvecklas. God mat och mycket trevligt sällskap var det :-) Anton och Edvin gillade alla nya leksaker som fanns där. Trots att det var så många barn så är det inte alls mycket gnäll utan mest en massa nöjda glada barn. Måste vara vi mammor som är SÅÅ bra på uppfostran ;-) Hoppas vi ses snart igen!
Imorse kom vi till dagis kl 9 (hon börjar ju då så det är ju ok) men då hade de precis satt igång samlingen när vi kom in i rummet. Då blir Alma blyg och vill inte att jag skall gå. Visst går det bra efter nån minut men annars så springer hon in och hinner inte ens säga hejdå. Jag förstår inte varför de har samlingen kl 9 när ett barn börjar då? Kan de inte vänta 2 minuter liksom?
Imorrn är det jobb för mig igen, så det blir nog snart läggdags.
Kram!
Imorse kom vi till dagis kl 9 (hon börjar ju då så det är ju ok) men då hade de precis satt igång samlingen när vi kom in i rummet. Då blir Alma blyg och vill inte att jag skall gå. Visst går det bra efter nån minut men annars så springer hon in och hinner inte ens säga hejdå. Jag förstår inte varför de har samlingen kl 9 när ett barn börjar då? Kan de inte vänta 2 minuter liksom?
Imorrn är det jobb för mig igen, så det blir nog snart läggdags.
Kram!
måndag 26 januari 2009
Utveckling
Anton gick sina första steg igår. Först mellan fåtöljen och mig, senare släppte pappan honom och han tog 3 steg innan han ramlade. Så söt. Han blir så ivrig så han tappar balansen. Förut hade han jättebråttom så han kröp på knä en del och en del på tårna, jösses. Nu behöver han vara öva lite mera :-)
Edvin klappar händerna. Och vinkar. Men går fortfarande på tårna. Då är det inte lätt att hitta balansen. Han pratar mycket (ja inte i ord men i läten) och skrattar HÖGT. Gurglar och gör ljud.
Söta barn.
Alma, min stora duktiga tjej. Hon tar på sig kläder och sjunger. Leker små lekar. På kvällen kom hon och gosade och sa "Nu är vi ihop igen mamma". Hjärtat smälter många gånger per dag. Det är ju bra eftersom man blir lite arg på henne minst lika många gånger.
Edvin klappar händerna. Och vinkar. Men går fortfarande på tårna. Då är det inte lätt att hitta balansen. Han pratar mycket (ja inte i ord men i läten) och skrattar HÖGT. Gurglar och gör ljud.
Söta barn.
Alma, min stora duktiga tjej. Hon tar på sig kläder och sjunger. Leker små lekar. På kvällen kom hon och gosade och sa "Nu är vi ihop igen mamma". Hjärtat smälter många gånger per dag. Det är ju bra eftersom man blir lite arg på henne minst lika många gånger.
lördag 24 januari 2009
Upprörd
I tidningen idag stod det om en 14-åring som blivit avkastad tåget för att han inte hade giltligt färdbevis. Ok, man skall ha giltligt färdbevis och det kan ju föräldrarna se till att man har MEN jag tycker ändå att man får ta sitt ansvar som vuxen att inte slänga av ett barn (ja, en 14-åring är fortfarande ett barn) på en hållplats som han inte hade tänkt gå av på. Iaf inte utan kontakt med föräldrarna. Vad som helst kunde ju hänt den pojken. Tänk om han inte hade kunnat ringa sin pappa och om inte pappan kunde hämta honom?
En annan gång läste jag om ett syskonpar som nekades åka med en buss. Den yngre syskonet skulle få åka gratis för hon var kanske 5 år eller så. Men det tyckte inte busschaffören. Så syskonen fick gå hem. Man vågar inte ens tänka vad som kunde hänt och hur skulle busschaffören reagerat då?
Jag tycker man som vuxen får ta ansvar för allas barn när det gäller sådana här sitautioner. Man får ta kontakt med föräldrarna och komma på en lösning. Man kan inte bara lämna barn vind för våg för att själva hitta lösningar på ett problem som inte var tänkt att uppstå.
Mer vuxet ansvar i samhället!
En annan gång läste jag om ett syskonpar som nekades åka med en buss. Den yngre syskonet skulle få åka gratis för hon var kanske 5 år eller så. Men det tyckte inte busschaffören. Så syskonen fick gå hem. Man vågar inte ens tänka vad som kunde hänt och hur skulle busschaffören reagerat då?
Jag tycker man som vuxen får ta ansvar för allas barn när det gäller sådana här sitautioner. Man får ta kontakt med föräldrarna och komma på en lösning. Man kan inte bara lämna barn vind för våg för att själva hitta lösningar på ett problem som inte var tänkt att uppstå.
Mer vuxet ansvar i samhället!
torsdag 22 januari 2009
Shopping på stan
Igår när jag mådde så kasst bestämde jag mig för att om jag mådde bättre idag så skulle jag åka in till stan. Vilket jag gjorde, så jag, Anton och Edvin har varit på stan idag och shoppat på poprea. Hittade många fina saker. Köpte två overaller för nästa säsong. Kändes jättebra först men nu börjar jag ändra mig. Det är ju görlång tid kvar till dess och sen har jag Almas fina chockrosa reimaoverall i färskt minne. Den köptes också i förtid och användes 2 gånger...
Jag har diskuterat lite om tvillingar och dess klädsel. Vissa klär sina barn helt olika, vissa helt lika andra lika men kanske olika färger. Alla tänker olika. Det är två individer, det är så sött om de är lika klädda, det är praktiskt, det skall synas att de är tvillingar etc etc.
Vi kör mest lika men olika färger stilen. Fast även om det finns två liknade så är det inte säkert att de har på sig det samtidigt. Det är mest vid speciellt tillfällen som man kanske tycker det är kul om de är exakt lika eller mycket lika. Man får ju passa på när de är små också, snart kommer de ju välja kläder efter tycke och smak (se på Alma, bara 2,5 år gammal, har redan en klädvilja av stål).
Vidare tycker jag att killklädesutbudet är rätt dåligt, iaf för att ha två helt olika garderober. Jag kan ju bara köpa kläder jag tycker är snygga och praktiska och så mycket olika varianter finns inte. En bra grej är att man inte behöver välja färg (om det kanske finns två killfärger), fast det är jobbigt om det bara finns en kill- och en tjejfärg. Skall man köpa två lika då?
Mina killar kan självklart ha rött och fina mönster på sina kläder MEN det får inte vara tjejigt. Så jämnställd är inte jag. Fast nyss fyndade jag två par bamsebyxor i två olika färger men sen när jag kom hem verkade de vara en "tjejig" modell, men det får väl vara för den här gången, få se hur de ser ut på eller nåt.
Ytterkläder tycker jag är svårt. För oftast kanske det bara finns i en färg just den där modellen jag vill ha, då måste det ju bli två lika. För varför skall den ena få något som jag egentligen inte vill ha?
Självklart vill jag satsa på individualitet, speciellt när de blir större. Då får de varsin garderob och välja sina kläder själv men det kan ju faktiskt bli så att de gillar samma saker och vill ha likadant, då får det ju bli så.
Egentligen tycker jag att det är rätt töntigt att klä barn likadant. Ett minne från Wien: En amerikansk mamma med två barn i olika åldrar (2 år imellan kanske) hade exakt likdana kläder på sig + att mamman själv matchade fint i samma lila färg. Haha, vad jag skrattade inombords! Och nu är jag nästan inte bättre själv. Fast mina är iaf i samma ålder så jag får väl skylla på det och JAG matchar iaf INTE.
Slutsatsen är som vanligt att alla är olika och gör som man vill. Sen får man väl skratta och skaka på huvudet åt andra i smyg eller nåt ;-)
Jag har diskuterat lite om tvillingar och dess klädsel. Vissa klär sina barn helt olika, vissa helt lika andra lika men kanske olika färger. Alla tänker olika. Det är två individer, det är så sött om de är lika klädda, det är praktiskt, det skall synas att de är tvillingar etc etc.
Vi kör mest lika men olika färger stilen. Fast även om det finns två liknade så är det inte säkert att de har på sig det samtidigt. Det är mest vid speciellt tillfällen som man kanske tycker det är kul om de är exakt lika eller mycket lika. Man får ju passa på när de är små också, snart kommer de ju välja kläder efter tycke och smak (se på Alma, bara 2,5 år gammal, har redan en klädvilja av stål).
Vidare tycker jag att killklädesutbudet är rätt dåligt, iaf för att ha två helt olika garderober. Jag kan ju bara köpa kläder jag tycker är snygga och praktiska och så mycket olika varianter finns inte. En bra grej är att man inte behöver välja färg (om det kanske finns två killfärger), fast det är jobbigt om det bara finns en kill- och en tjejfärg. Skall man köpa två lika då?
Mina killar kan självklart ha rött och fina mönster på sina kläder MEN det får inte vara tjejigt. Så jämnställd är inte jag. Fast nyss fyndade jag två par bamsebyxor i två olika färger men sen när jag kom hem verkade de vara en "tjejig" modell, men det får väl vara för den här gången, få se hur de ser ut på eller nåt.
Ytterkläder tycker jag är svårt. För oftast kanske det bara finns i en färg just den där modellen jag vill ha, då måste det ju bli två lika. För varför skall den ena få något som jag egentligen inte vill ha?
Självklart vill jag satsa på individualitet, speciellt när de blir större. Då får de varsin garderob och välja sina kläder själv men det kan ju faktiskt bli så att de gillar samma saker och vill ha likadant, då får det ju bli så.
Egentligen tycker jag att det är rätt töntigt att klä barn likadant. Ett minne från Wien: En amerikansk mamma med två barn i olika åldrar (2 år imellan kanske) hade exakt likdana kläder på sig + att mamman själv matchade fint i samma lila färg. Haha, vad jag skrattade inombords! Och nu är jag nästan inte bättre själv. Fast mina är iaf i samma ålder så jag får väl skylla på det och JAG matchar iaf INTE.
Slutsatsen är som vanligt att alla är olika och gör som man vill. Sen får man väl skratta och skaka på huvudet åt andra i smyg eller nåt ;-)
onsdag 21 januari 2009
Övertrött
Kan man vara tröttare än vad jag är nu? Sov inte sådär jättebra inatt, två pojkar skrek. Upp tidigt till jobbet. Missade bussen. Massa möten. Massa jobb, komma ihåg, leta upp. Komma hem. Pussa barn. Natta barn.
Nu vill jag bara natta mig själv, men jag vet inte om jag orkar borsta tänderna. Jag kan inte sova utan att borsta tänderna. Det är läskigt tycker jag.
Edvin hostar och hostar. Please, please, please bli inte sjuk. SOV ordentligt. Han vägrade tydligen sova lunch idag. Nu måste vi stuva om i schemat igen. Hur gör man om den ena inte är redo att bara sova en gång/dag då? Då blir det taskig tajming :-(
Imorrn måste jag lämna och hämta på dagis. Jobbigt. Precis just nu känns det som att jag inte orkar lyfta en finger imorrn och bara vill låta allt flyta på... Men sånt kan man inte göra när man är mamma och måste fixa saker och ting....
Kram på er!
Nu vill jag bara natta mig själv, men jag vet inte om jag orkar borsta tänderna. Jag kan inte sova utan att borsta tänderna. Det är läskigt tycker jag.
Edvin hostar och hostar. Please, please, please bli inte sjuk. SOV ordentligt. Han vägrade tydligen sova lunch idag. Nu måste vi stuva om i schemat igen. Hur gör man om den ena inte är redo att bara sova en gång/dag då? Då blir det taskig tajming :-(
Imorrn måste jag lämna och hämta på dagis. Jobbigt. Precis just nu känns det som att jag inte orkar lyfta en finger imorrn och bara vill låta allt flyta på... Men sånt kan man inte göra när man är mamma och måste fixa saker och ting....
Kram på er!
tisdag 20 januari 2009
Efter en ipren
blev allt mycket bättre. Nacken blev bättre, huvudvärksstarten försvann och jag piggnade till. Inget godis har jag ätit idag heller. WOW! Fast jag tog några smörgåsrån när Anton och Edvin frossade på sina.
Eftermiddagen flöt bra. Alma var snäll. Hon sa "Mamma är glad nu, inte arg längre". Nä, du är ju snäll idag sa jag. Hon sa "Alma puttar inte på Anton och Edvin". Så hon vet vad man får och inte får göra men trotsar som tusan.
Småkrypen var dödströtta på eftermiddagen eftersom deras sömn varit sådär idag. Anton smällde tvättstugedörren på Edvin. Han fick en bula med litet hack i vid tinningen. Stackarn. Tre minuter senare halkade han och slog huvudet i skåpet i tvättstugan. En bula mitt i pannan blev det då.
Alltså mina barn verkar bara vara blåmärken och bulor. Det är helt sanslöst. Alma har säkert 20 blåmärken på benen. Såg att hon fått ett stort på sidan av magen efter gårdagens fall också. Tänk om det skulle varit vi som hade alla dessa blåmärken eller om vi skulle ramla hela tiden. Då skulle vi ju inte stå ut. Alltså barn tål mer än vad man tror, de små stackarna...
Edvin blev friskförklarad idag! Alla undersökningar visar att det inte är något fel i hans huvud eller motoriska utveckling. Han har bara stort huvud helt enkelt.
Eftermiddagen flöt bra. Alma var snäll. Hon sa "Mamma är glad nu, inte arg längre". Nä, du är ju snäll idag sa jag. Hon sa "Alma puttar inte på Anton och Edvin". Så hon vet vad man får och inte får göra men trotsar som tusan.
Småkrypen var dödströtta på eftermiddagen eftersom deras sömn varit sådär idag. Anton smällde tvättstugedörren på Edvin. Han fick en bula med litet hack i vid tinningen. Stackarn. Tre minuter senare halkade han och slog huvudet i skåpet i tvättstugan. En bula mitt i pannan blev det då.
Alltså mina barn verkar bara vara blåmärken och bulor. Det är helt sanslöst. Alma har säkert 20 blåmärken på benen. Såg att hon fått ett stort på sidan av magen efter gårdagens fall också. Tänk om det skulle varit vi som hade alla dessa blåmärken eller om vi skulle ramla hela tiden. Då skulle vi ju inte stå ut. Alltså barn tål mer än vad man tror, de små stackarna...
Edvin blev friskförklarad idag! Alla undersökningar visar att det inte är något fel i hans huvud eller motoriska utveckling. Han har bara stort huvud helt enkelt.
Att orka
Igår var en sådan där värstingdag och jag kände mig som sämsta mamman. Alma åt inte upp sin mat, hon sov inte middag, hon gjorde allt hon inte får göra och vägrade göra som jag sa. Jag orkar inte med henne. Killarna bajsar typ 6 gånger var och de ligger inte still på skötbordet. Speciellt Anton bågar sig ut och skall vända sig om. Det är så jobbigt. Hela skötproceduren blir ett problem istället för en snabb process. Edvin vägrade sova lunch. Anton gnäller hela tiden. Edvin hysterisk hela eftermiddagen.
Mitt i allt ramlar Alma ner från trappan. Högst upp till längst ner på klinkersen. Två fina bulor i panna. Hon verkar iaf ok, inget brutet eller så.
Känner mig trött. Har ont i nacken. Snurrig i huvudet. Hur vänder man det? Hur orkar man tre barn som kräver allt från en? Känns verkligen som jag bara vill sitta på en stol och titta in i väggen. Orkeslös och trött. Denna ständiga trötthet och så måste man vara på alerten och ta hand om alla. Och fixa i huset. Jag får hitta en ny strategi för så det är nu fungerar det dåligt...
Mitt i allt ramlar Alma ner från trappan. Högst upp till längst ner på klinkersen. Två fina bulor i panna. Hon verkar iaf ok, inget brutet eller så.
Känner mig trött. Har ont i nacken. Snurrig i huvudet. Hur vänder man det? Hur orkar man tre barn som kräver allt från en? Känns verkligen som jag bara vill sitta på en stol och titta in i väggen. Orkeslös och trött. Denna ständiga trötthet och så måste man vara på alerten och ta hand om alla. Och fixa i huset. Jag får hitta en ny strategi för så det är nu fungerar det dåligt...
söndag 18 januari 2009
Helgen som var
Helgen har varit lugn. Shoppinglördag med inhandling av den, förhoppningsvis, sista bilbarnstolen och en grind till trappan. Idag har vi bara slappat.
Jag fick sålt det sista av babyprylarna på min Blocketannons idag :-) Jag fick gå ner 100 kr i pris men nu är allt borta. Skönt. Nu har jag bara en massa kläder kvar. Vad skall jag göra med dessa? Skall jag sälja, spara eller skänka? Det är ju mycket dubletter om man säger så... Några tips?
Igår var Kays bror och flickvän här på räkfrossa. Det var mycket trevligt. De fick en massa tavlor som vi inte använder och som inte passar in hos oss längre. De var glada och vi var glada. Sånt gillar jag. Jag avskyr att slänga saker men att ge bort går bra. Mer plats i förrådet! Yippie!
I lördags var vi på IKEA. En snabb fråga. Varför tar man inte av sig ytterkläderna när man äter i en restaurang? Vi åt köttbullar. Brevid oss satt en familj. ALLA, mamma, pappa och två barn hade sina ytterkläder på sig. Knäppta upp till hakan. Barnen hade även mössor på huvudet. Konstigt.
I bilen sen satt Alma och pratade högt Där är K, Där är Eskimå, Där är Alma... Rabblade om och om igen. Kom på att hon läste. Ja, de stora bokstäverna på IKEA-skylten. Hon är jätteduktig med bokstäverna. Hon hittade ett stort prydnads X. Här är X, mamma! Hon kan jättemånga och pekar ut dem här och där. Gullitjejen.
Pojkarna vet numera var lampan är, de pekar mot den. Vinka kan de också, lite sådär halvdant. Vet inte om Edvin sa titta idag eller om det bara var en lyckoträff. Anton ropar iaf på mamma ofta.
Äntligen så kommer tänderna på övervåningen. Iaf hos Edvin. Så nu kan man skylla allt gnäll på dem ett tag framöver. Skönt att ha en orsak!
Japp, das war alles! Gokväll!
Jag fick sålt det sista av babyprylarna på min Blocketannons idag :-) Jag fick gå ner 100 kr i pris men nu är allt borta. Skönt. Nu har jag bara en massa kläder kvar. Vad skall jag göra med dessa? Skall jag sälja, spara eller skänka? Det är ju mycket dubletter om man säger så... Några tips?
Igår var Kays bror och flickvän här på räkfrossa. Det var mycket trevligt. De fick en massa tavlor som vi inte använder och som inte passar in hos oss längre. De var glada och vi var glada. Sånt gillar jag. Jag avskyr att slänga saker men att ge bort går bra. Mer plats i förrådet! Yippie!
I lördags var vi på IKEA. En snabb fråga. Varför tar man inte av sig ytterkläderna när man äter i en restaurang? Vi åt köttbullar. Brevid oss satt en familj. ALLA, mamma, pappa och två barn hade sina ytterkläder på sig. Knäppta upp till hakan. Barnen hade även mössor på huvudet. Konstigt.
I bilen sen satt Alma och pratade högt Där är K, Där är Eskimå, Där är Alma... Rabblade om och om igen. Kom på att hon läste. Ja, de stora bokstäverna på IKEA-skylten. Hon är jätteduktig med bokstäverna. Hon hittade ett stort prydnads X. Här är X, mamma! Hon kan jättemånga och pekar ut dem här och där. Gullitjejen.
Pojkarna vet numera var lampan är, de pekar mot den. Vinka kan de också, lite sådär halvdant. Vet inte om Edvin sa titta idag eller om det bara var en lyckoträff. Anton ropar iaf på mamma ofta.
Äntligen så kommer tänderna på övervåningen. Iaf hos Edvin. Så nu kan man skylla allt gnäll på dem ett tag framöver. Skönt att ha en orsak!
Japp, das war alles! Gokväll!
fredag 16 januari 2009
Onödigt babbel
Oftast har man en massa idéer och kommer på en massa saker man vill berätta för er och blogga om, men sen när man väl sitter här så är det bara tomt.
När jag duschar så fastnar jag oftast i en massa konstiga tankar om allt möjligt. När jag tycker jag har duschat klart så står jag där: Men tog jag duschcreme nu? Eller, har jag tagit schampo i håret? Jättejobbigt för då måste jag ju antingen ta det som det är eller börja om igen... Och alla idéer jag kommit på glömmer jag bort så fort jag öppnat duschdörren för då måste jag koncentrera mig på att komma ihåg deo, ansiktslotion osv.
Anton, den lille rackaren måste sitta fast i sin matstol annars klättrar han ut. Igår vände jag mig bort i två sekunder och helt plötsligt hördes en duns. Då har han klättat ut stolen trots spännet och ramlat ut. På Edvin! Edvin satt på golvet under hans stol... Två illvråliga barn. Stackarna.
Två barn som klättrar i trappan. Anton stod på tredje steget idag. Skojigt. Vi har klinkers nedanför... Edvin klättrar också. Grind införskaffas snarast.
Jag är en samlare. Och jag samlar på streckkoder som sitter på barnmatsprodukterna. Både Nestlé och Semper. Nu har jag samlat ihop till de där tröjorna man kan få som premier hos Nestlé. 75 poäng vardera. Wow. Det är tröjor så får man välja ett eget tryck på. Man kan ju välja andra saker också men jag känner för de här tröjorna...
På tal om samling. Min syrra har tydligen en massa kartonger på sin vind som är mina. Oh no! Hur skall jag kunna göra mig av med dem? Jag har ju inte direkt saknat dem men man vet ju aldrig vad man hittar! Det kanske blir hjärteknipande.
En annan mamma sa nyss att man blir så känslig när man är mamma. Bölig. Jag kan inte ens läsa dödsannonserna nästan utan att börja gråta, speciellt inte om det är en ung person eller barn.
En massa onödiga osammanhängande saker idag. Kanske blir en bättre bloggdag imorrn.
Trevlig kväll!
När jag duschar så fastnar jag oftast i en massa konstiga tankar om allt möjligt. När jag tycker jag har duschat klart så står jag där: Men tog jag duschcreme nu? Eller, har jag tagit schampo i håret? Jättejobbigt för då måste jag ju antingen ta det som det är eller börja om igen... Och alla idéer jag kommit på glömmer jag bort så fort jag öppnat duschdörren för då måste jag koncentrera mig på att komma ihåg deo, ansiktslotion osv.
Anton, den lille rackaren måste sitta fast i sin matstol annars klättrar han ut. Igår vände jag mig bort i två sekunder och helt plötsligt hördes en duns. Då har han klättat ut stolen trots spännet och ramlat ut. På Edvin! Edvin satt på golvet under hans stol... Två illvråliga barn. Stackarna.
Två barn som klättrar i trappan. Anton stod på tredje steget idag. Skojigt. Vi har klinkers nedanför... Edvin klättrar också. Grind införskaffas snarast.
Jag är en samlare. Och jag samlar på streckkoder som sitter på barnmatsprodukterna. Både Nestlé och Semper. Nu har jag samlat ihop till de där tröjorna man kan få som premier hos Nestlé. 75 poäng vardera. Wow. Det är tröjor så får man välja ett eget tryck på. Man kan ju välja andra saker också men jag känner för de här tröjorna...
På tal om samling. Min syrra har tydligen en massa kartonger på sin vind som är mina. Oh no! Hur skall jag kunna göra mig av med dem? Jag har ju inte direkt saknat dem men man vet ju aldrig vad man hittar! Det kanske blir hjärteknipande.
En annan mamma sa nyss att man blir så känslig när man är mamma. Bölig. Jag kan inte ens läsa dödsannonserna nästan utan att börja gråta, speciellt inte om det är en ung person eller barn.
En massa onödiga osammanhängande saker idag. Kanske blir en bättre bloggdag imorrn.
Trevlig kväll!
tisdag 13 januari 2009
Längd och vikt
Idag var vi på BVC och vägde och mätte. Så här ligger de till nu:
Edvin:
Längd: 73 cm
Vikt: 10360 g
Huvud: 48,3
Anton:
Längd:73,5 cm
Vikt: 9980 g
Huvud: 47,4
Edvin hade inte växt på längden. Bara på "bredden" men detta får man se vid nästa mätning om det betyder något. Och när jag kollade på Antons huvudmått så hade det ökat nästan 1 cm, är inte det mycket då? En mätning betyder inte så mycket utan man får se i det längre sammanhanget. Antagligen har mina barn fått sin pappas stora huvud och sin mammas korta längd. Stackars barn, vad skall de ärva härnäst?
Edvin:
Längd: 73 cm
Vikt: 10360 g
Huvud: 48,3
Anton:
Längd:73,5 cm
Vikt: 9980 g
Huvud: 47,4
Edvin hade inte växt på längden. Bara på "bredden" men detta får man se vid nästa mätning om det betyder något. Och när jag kollade på Antons huvudmått så hade det ökat nästan 1 cm, är inte det mycket då? En mätning betyder inte så mycket utan man får se i det längre sammanhanget. Antagligen har mina barn fått sin pappas stora huvud och sin mammas korta längd. Stackars barn, vad skall de ärva härnäst?
måndag 12 januari 2009
Edvins kontroll
Idag har Edvin och jag varit hos läkaren. En uppföljning på hans huvud och sena motoriska utveckling. Ja, så hade läkaren skrivit i remissen...
Läkaren tyckte allt var bra med honom. Han var så duktig, höll låda och kollade läget, kröp och ålade, ställde sig upp. Visade tom sitt finfina pincettgrepp. Inte nåt fel på den motoriken inte.
Hans huvud hade inte växt så det är bra. Nu planas kurvan ut. Återbesök om 3 månader.
Dock var halsen och ena örat lite rött, fast inte en infektion ännu iaf. Men en förkylning har han. Hans andning var ok och han var inte tät i lungorna.
Däremot visade hon en prick på hans mage och sa "det där vet du väl vad det är", jag tittade på den lilla knappt tydliga pricken (som jag typ aldrig reagerat på innan). Ehh, en hudförändring? Nä, en tredje BRÖSTVÅRTA! Va?? Skumt, och vi har aldrig sett den, det är alltså bara en liten fläck, lite mörkare än resten av huden. Får se hur den utvecklar sig...
När vi kom hem fick jag höra en historia om en som hade en tredje bröstvårta vilket skulle ha varit hans tvilling (fast som aldrig blev mer än en bröstvårta som sattes fast på brorsan). Och då tänkte jag att de var TRE stycken från början men den tredje blev bara Edvins extra bröstvårta. Haha! Skönt tänkte jag! Jag hade dött om de hade varit tre... Nädå, vi hade klarat det också, för vi är superduperföräldrarna Allan!
Imorrn är det BVC. Ja, vi ränner runt alla möjliga serviceinrättningar nuförtiden...
Läkaren tyckte allt var bra med honom. Han var så duktig, höll låda och kollade läget, kröp och ålade, ställde sig upp. Visade tom sitt finfina pincettgrepp. Inte nåt fel på den motoriken inte.
Hans huvud hade inte växt så det är bra. Nu planas kurvan ut. Återbesök om 3 månader.
Dock var halsen och ena örat lite rött, fast inte en infektion ännu iaf. Men en förkylning har han. Hans andning var ok och han var inte tät i lungorna.
Däremot visade hon en prick på hans mage och sa "det där vet du väl vad det är", jag tittade på den lilla knappt tydliga pricken (som jag typ aldrig reagerat på innan). Ehh, en hudförändring? Nä, en tredje BRÖSTVÅRTA! Va?? Skumt, och vi har aldrig sett den, det är alltså bara en liten fläck, lite mörkare än resten av huden. Får se hur den utvecklar sig...
När vi kom hem fick jag höra en historia om en som hade en tredje bröstvårta vilket skulle ha varit hans tvilling (fast som aldrig blev mer än en bröstvårta som sattes fast på brorsan). Och då tänkte jag att de var TRE stycken från början men den tredje blev bara Edvins extra bröstvårta. Haha! Skönt tänkte jag! Jag hade dött om de hade varit tre... Nädå, vi hade klarat det också, för vi är superduperföräldrarna Allan!
Imorrn är det BVC. Ja, vi ränner runt alla möjliga serviceinrättningar nuförtiden...
söndag 11 januari 2009
Babyproffsen
Förra veckan köpte jag en åkbräda i en babyproffsenaffär. Tyvärr passade inte åkbrädan vår vagn så jag ville lämna tillbaka den. Vi åker idag till ett annat babyproffsen för att vi ändå skulle åt det hållet. Då är det inte öppet köp på denna i en annan babyproffsaffär utan man kan bara få ett tillgodokvitto (alltså inga pengar tillbaka). Jag tycker detta var grymt dåligt. De har ju samma priser etc. Som "försvar" sa de att de inte har samma system. Jaha, och vad berör det mig? De får ju sälja min åkbräda till samma pris och jag MÅSTE handla med mina pengar i deras affär...
Jag kunde åkt till den andra babyproffsen men den ligger på andra sidan stan men jag hade ingen lust med det. Dessutom var det nära stängningstid och vi hade lite andra ärenden också. Tycker det är dålig service av en stor välkänd kedja helt enkelt.
Så om nån skall handla på Babyproffsen på Backaplan ( ja, tillgodokvittona gäller också endast i den affären) så säg till. Ni kanske kan lösa ut mig... :-)
Jag kunde åkt till den andra babyproffsen men den ligger på andra sidan stan men jag hade ingen lust med det. Dessutom var det nära stängningstid och vi hade lite andra ärenden också. Tycker det är dålig service av en stor välkänd kedja helt enkelt.
Så om nån skall handla på Babyproffsen på Backaplan ( ja, tillgodokvittona gäller också endast i den affären) så säg till. Ni kanske kan lösa ut mig... :-)
lördag 10 januari 2009
Inget nytt
Det händer inte så mycket. Eller det händer saker hela tiden men jag är trött och orkar inte samla mina tankar för att blogga nåt intressant.
Idag har vi kollat på soffor igen. Fortfarande inte bestämt oss alltså. Vilka långa leveranstider det är på vissa ställen. När man väl bestämt sig vill man ju ha soffan nu, och inte om 6-8 veckor och på ett ställe var det typ 12 veckor. Då hinner man ju ändra sig 100 gånger eller nåt. Det är iofs ingen panik med ny soffa heller, bara kul att få lite ordning.
Julen håller på att dansas ut. Vad mörkt det blir. Vi behöver lampor! Mysiga lampor som skall skapa lite mysljus. Men så har vi ju barnen som vill riva ner allt vi tex ställer på fönsterbrädena... Boring.
Jag funderar på om jag skall ta mig till en tygaffär och kolla gardintyg. Eller skall jag återanvända mina gamla? Alltså sy om dem? Brukar man göra så? Vad gör man annars med gamla gardiner sydda med helt andra mått?
Jag får fundera lite på det där helt enkelt...
Idag har vi kollat på soffor igen. Fortfarande inte bestämt oss alltså. Vilka långa leveranstider det är på vissa ställen. När man väl bestämt sig vill man ju ha soffan nu, och inte om 6-8 veckor och på ett ställe var det typ 12 veckor. Då hinner man ju ändra sig 100 gånger eller nåt. Det är iofs ingen panik med ny soffa heller, bara kul att få lite ordning.
Julen håller på att dansas ut. Vad mörkt det blir. Vi behöver lampor! Mysiga lampor som skall skapa lite mysljus. Men så har vi ju barnen som vill riva ner allt vi tex ställer på fönsterbrädena... Boring.
Jag funderar på om jag skall ta mig till en tygaffär och kolla gardintyg. Eller skall jag återanvända mina gamla? Alltså sy om dem? Brukar man göra så? Vad gör man annars med gamla gardiner sydda med helt andra mått?
Jag får fundera lite på det där helt enkelt...
torsdag 8 januari 2009
Snö
Idag snöade det när vi vaknade. Alma var helt i extas. Åka skidor nu, mamma. Hon hittade ett par skidor i en affär i helgen som hon ville ha...
Sådär kul att lämna på dagis. Killarna gillade inte alls snön och tyckte väl att det var kallt. För övrigt verkar de inte gilla sina nya overaller eller att sitta i bilstol med dem. De har nu fått sina nya bilbarnstolar, Britax Hiway. Den funkar bra, vi har två brevid varandra i baksätet och jag får plats också. Finfint.
Edvin fick nåt anfall idag och grät i ca 60 minuter i sträck och ville ingenting. Hans mage verkade spänd så han kanske hade ont i den? Sen blev han glad igen. De är verkligen högljudda nu pojkarna, grejar och donar under höga skratt och rop ibland. Anton släppte elementet och stod själv i nån sekund innan han fint satte sig på huk och sen kröp iväg. Han vinkar och tittar på lampan när man ber honom också.
Det är ju inte direkt som man övar med sakerna, så som man gjorde med Alma. Hon låg ju i hårdträning jämnt. Nu får de lära sig själva. Nejdå, försöker drilla dem men det blir lite hipp som happ, men plötsligt så kan de. Fantastiskt.
Själv längtar jag till våren och värme. Bättre tider helt enkelt än snöslask. Mmm, det skall bli härligt, hoppas den kommer tidigt iår!
Sådär kul att lämna på dagis. Killarna gillade inte alls snön och tyckte väl att det var kallt. För övrigt verkar de inte gilla sina nya overaller eller att sitta i bilstol med dem. De har nu fått sina nya bilbarnstolar, Britax Hiway. Den funkar bra, vi har två brevid varandra i baksätet och jag får plats också. Finfint.
Edvin fick nåt anfall idag och grät i ca 60 minuter i sträck och ville ingenting. Hans mage verkade spänd så han kanske hade ont i den? Sen blev han glad igen. De är verkligen högljudda nu pojkarna, grejar och donar under höga skratt och rop ibland. Anton släppte elementet och stod själv i nån sekund innan han fint satte sig på huk och sen kröp iväg. Han vinkar och tittar på lampan när man ber honom också.
Det är ju inte direkt som man övar med sakerna, så som man gjorde med Alma. Hon låg ju i hårdträning jämnt. Nu får de lära sig själva. Nejdå, försöker drilla dem men det blir lite hipp som happ, men plötsligt så kan de. Fantastiskt.
Själv längtar jag till våren och värme. Bättre tider helt enkelt än snöslask. Mmm, det skall bli härligt, hoppas den kommer tidigt iår!
onsdag 7 januari 2009
På jobbet
Idag har jag jobbat min första dag på 2,5 år. Det är låång tid att vara borta från sitt jobb. Kände mig jättesnurrig ett tag och det tar nog ett bra tag innan allt är på plats igen (om det ens blir det). Massa nya saker, vissa gamla och en massa saker som man bara kan glömma bort.
Varje onsdag framöver skall jag iaf vara där och komma in i jobbet igen. Sen får vi se när vi kan utöka detta, när vi får dagisplats osv.
Kul var det iaf att vara sig själv i sitt vuxna liv för en dag :-)
Varje onsdag framöver skall jag iaf vara där och komma in i jobbet igen. Sen får vi se när vi kan utöka detta, när vi får dagisplats osv.
Kul var det iaf att vara sig själv i sitt vuxna liv för en dag :-)
tisdag 6 januari 2009
Mål för 2009
I år ger jag inga nyårslöften utan jag har satt upp mål istället som jag vill nå. Får se hur det går med dem.
Mitt primära mål är såklart att få familjen att fungera utan krångel och att alla skall må bra.
Mat:
Planera inköp och göra matlista.
Laga mer mat från grunden.
Hälsa:
Röra på mig mera.
Äta nyttig och bra mat.
Vill komma i mina kläder utan att en stor mage är i vägen.
Ego:
Skapa mer egentid.
Läsa minst 6 skönlitterära böcker.
Träffa vänner oftare både med och utan barn.
Barn:
Skapa individuellt umgänge för varje barn.
Sedan tillkommer det ju en del andra mål som skall göras med huset, trädgård osv men de är inte lika stora som dessa jag satt upp...
Mitt primära mål är såklart att få familjen att fungera utan krångel och att alla skall må bra.
Mat:
Planera inköp och göra matlista.
Laga mer mat från grunden.
Hälsa:
Röra på mig mera.
Äta nyttig och bra mat.
Vill komma i mina kläder utan att en stor mage är i vägen.
Ego:
Skapa mer egentid.
Läsa minst 6 skönlitterära böcker.
Träffa vänner oftare både med och utan barn.
Barn:
Skapa individuellt umgänge för varje barn.
Sedan tillkommer det ju en del andra mål som skall göras med huset, trädgård osv men de är inte lika stora som dessa jag satt upp...
måndag 5 januari 2009
2008 - Året som gick
Vårt 2008
Januari – februari: Mamman och Alma bodde hos mormor och morfar. Det var skönt att bli lite ompysslad. Alma fick mycket uppmärksamhet och maten blev lagad varje dag. Pappan pendlade från Wien. Mamman var stor och tjock.
Mars: Anton och Edvin kom till oss. Två små pojkar. En tjock och en smal. Edvin hade chickenlegs. De kallades den stora och den lille i en halv evighet. Söta barn.
Maj - juni: Hela familjen åkte till Wien. Stor omställning. Mycket jobb med 3 små barn som har olika behov och krav. Vi lyckas iaf komma ut till parken nästan varje dag och träffar kompisar. Besöker zoo och det är varmt och skönt.
Juli: Semester i Sverige
Augusti – september: Tillbaka i Wien för slutspurten. Det är VARMT. Vi har våran vardagslunk och det funkar bra. Vi säger hejdå till alla våra kompisar och vi saknar er fortfarande.
Oktober- december: Vi har flyttat in i vårt nya hus. Alma har börjat på dagis. Killarna växer och växer. Vi trivs bra. Det är lätt att leva i Sverige. Vi vet hur allt funkar, vi har nära till släkt och vänner.
Mycket förändringar. Massa roliga saker. Vi har tre små barn som är underbara. Alma pratar verkligen mycket nu och sjunger och härjar. Hon är jätteskojig som sällskap ibland. Visst är hon supervild och trotsig också men vi hoppas fortfarande att det är en utvecklingsfas och vi vet ju att den lilla söta Alma finns där inne ändå. Pojkarna utvecklas också. Nu närmast skall de ju lära sig att gå. Det tar nog ett tag till, Anton har för bråttom för att hitta balansen och Edvin vill bara stå på tå. Idag vid maten satt Anton och spelade på läppen medan Edvin gjorde indianrop. Och vi har inte ens övat. De är så roliga, och det är fantastiskt att se hur de agerar med varandra. De slåss och bråkar ibland men de har också kul ihop, och hittar på bus och visar varandra olika saker. Dessa underbara barn!
Vi har mycket framöver med trädgård och sista piffningen av huset. Jag skall börja jobba. Killarna skall få dagisplats. Många saker som skall klaffa men man får ta det som det kommer och göra det bästa av situationen. Det är ett spännande år framför oss och vi skall göra det bästa av det!
Gott Nytt År!
Januari – februari: Mamman och Alma bodde hos mormor och morfar. Det var skönt att bli lite ompysslad. Alma fick mycket uppmärksamhet och maten blev lagad varje dag. Pappan pendlade från Wien. Mamman var stor och tjock.
Mars: Anton och Edvin kom till oss. Två små pojkar. En tjock och en smal. Edvin hade chickenlegs. De kallades den stora och den lille i en halv evighet. Söta barn.
Maj - juni: Hela familjen åkte till Wien. Stor omställning. Mycket jobb med 3 små barn som har olika behov och krav. Vi lyckas iaf komma ut till parken nästan varje dag och träffar kompisar. Besöker zoo och det är varmt och skönt.
Juli: Semester i Sverige
Augusti – september: Tillbaka i Wien för slutspurten. Det är VARMT. Vi har våran vardagslunk och det funkar bra. Vi säger hejdå till alla våra kompisar och vi saknar er fortfarande.
Oktober- december: Vi har flyttat in i vårt nya hus. Alma har börjat på dagis. Killarna växer och växer. Vi trivs bra. Det är lätt att leva i Sverige. Vi vet hur allt funkar, vi har nära till släkt och vänner.
Mycket förändringar. Massa roliga saker. Vi har tre små barn som är underbara. Alma pratar verkligen mycket nu och sjunger och härjar. Hon är jätteskojig som sällskap ibland. Visst är hon supervild och trotsig också men vi hoppas fortfarande att det är en utvecklingsfas och vi vet ju att den lilla söta Alma finns där inne ändå. Pojkarna utvecklas också. Nu närmast skall de ju lära sig att gå. Det tar nog ett tag till, Anton har för bråttom för att hitta balansen och Edvin vill bara stå på tå. Idag vid maten satt Anton och spelade på läppen medan Edvin gjorde indianrop. Och vi har inte ens övat. De är så roliga, och det är fantastiskt att se hur de agerar med varandra. De slåss och bråkar ibland men de har också kul ihop, och hittar på bus och visar varandra olika saker. Dessa underbara barn!
Vi har mycket framöver med trädgård och sista piffningen av huset. Jag skall börja jobba. Killarna skall få dagisplats. Många saker som skall klaffa men man får ta det som det kommer och göra det bästa av situationen. Det är ett spännande år framför oss och vi skall göra det bästa av det!
Gott Nytt År!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)