Jag tycker alltid det är härligt att höra de första regndropparna efter vinterns snö. Jag längtar så efter våren. Jag är redo precis närsomhelst. Det var härligt att köra på "ren"asfalt och infarten vid grillen var utan isbana. Det varade iaf en dag och man fick upp hoppet igen. Om våren som kämpar och kämpar för att få komma fram och trycka tíllbaka vintern.
Edvin har verkligen kommit in i en trotsig utvecklingsfas. Mamma skall göra allt. Annars skriker han tills han är helt upprörd och sprattlar med ben och armar. Sur som attans blir han och får man inte honom på rätt spår så går det inte att få med honom någonstans alls. Min nya taktik är: "skrik då så pratar vi när du är klar"
Vi övade avklädning när vi kom hem från dagis. Jodå, alla 3 kunde ta av sig ytterkläder OCH hänga upp dem på krokar. Ställa skorna på en fin rad. Jajjemen. Vid middagen övade vi med bestick. De fick ta blodpudding själva och sylt. Det var lugnt och sansat. Iaf tills de bara vill ta mer och mer sylt.
Anton ropade på Alma "Alma, maten är klar, nu får du komma!" Han är så duktig och pratar i långa meningar och säger varje ord rätt.
Vid läggdags sa vi gonatt och jag lyssnade sedan:
Edvin: Anton, Anton, Anton (han ropar på Anton som inte svarar) förrän efter en lång stund: "Buhhhhhh!"
Vi har många monster och spöken här. Efter napparna vill de ha bilar i sängarna istället. Och Anton har en extrakudde som tomten sover på...,
Anton har inte kommit in till oss på två nätter nu. Hoppas han börjat sova bättre. Kanske är den uteblivna nappisen som gör att han sover djupare på natten.
Over and out från mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar