Igår kväll och natt var jag och barnen ensamma. Pappan var i Bulgarien. Det gick över förväntan att vara själv med barnen. Det gällde att ge dem uppmärksamhet och följa en viss rytm, tror detta kan kallas för rutiner något om nästan saknas i vårt hem annars.
Jag är dock väldigt rädd för att sova själv hemma. Jag har alltid en nattlampa tänd i hallen ifall en mördare kommer in för att mörda mig eller så. Hur jag skall kunna sova själv i ett stort hus vet jag inte riktigt menjag får ju sluta inbilla mig saker och tänka på mina barn istället.
Iaf nu är det Anton som är den gnälligare bebisen. Han blir helt hysterisk på en sekund och detta är lite svårt att hantera när man är själv. Alma strulade som vanligt vid sängdags och jag höll på att bli vansinnig på henne när hon inte ville stanna i sin säng.
Edvin var den duktigare av de tre. Somnade fint kl 21, åt sedan vid 4 och sov sen till 7.30. Anton åt vid 21, efter ett hysteriskt anfall, vaknade igen vid 4 åter igen hysteri, och sen vid 6.30. Alma somnade vid 21 och kom in till mig efter Antons kl 4 anfall, vaknade sen vid 6.30 återigen av Anton...
Idag har Anton ställt sig på knäna och gungat, ibland ställer han sig även på fötterna. Nu skall han bara komma på hur man kryper också. Det kanske är därför han är så hysterisk, han är i en UTVECKLINGSPERIOD (haha, som förälder skyller man allt på dessa perioder för er som inte vet).
Nu är iaf pappan hemma igen och lugnet har sänkt sig dvs alla barnen sover sött...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar