Anton och jag gick en promenad. Han i Almas gamla vagn. Alltid när jag har ett barn med mig tänker jag på hur det just skulle vara att bara ha ett barn. Först tänker man sig paradiset. Vad mycket tid man skulle ha för detta enda barn! Vad lätt det skulle vara. Fast sedan tänker jag att detta enda barn skulle ju säkert inte gilla att leka själv och därför kräva mer uppmärksamhet än alla mina tre barn tillsammans. De har ju ändå varandra HELA tiden. Alltid en lekkompis runt hörnet, ja eller i rummet brevid.
Sedan anpassar man sig också. Hade man bara haft ett barn hade ju det varit precis likandant som att ha tre (ja i tankarna då). För man vänjer sig och anpassar sig efter situationen. Det är iaf min teori. Så det är varken till eller från med mer eller mindre barn fast om man har flera så har man ju olika personligheter och man får en massa, massa mer pussar!
Jag funderade vidare och Anton somnade. Hur länge skall de åka vagn förresten? De är ju faktiskt tre år snart och de kan gå långa sträckor. De sover inte alltid middag längre heller. Det blir kanske en vagnfrifamilj snart då? Kan ni ens tänka er att vara utan vagn? Vart skall man då ha all sin packning? Vart skall man förpassa busiga barn?
Fick förresten punka på tvillingvagnen häromdagen. Första gången på 3 år. Det tycker jag är bra iaf, men det var ju dumt att det hände nu eller någonsin...
Nu skall vi se på den flygande mattan (eller vad det heter). Barnens favorit förra veckan var Bolibompas veckosång. Den kan alla utantill...
1 kommentar:
Jag känner igen dina tankar mellan ett och flera barn. Typ, precis så! Men när jag sliter med påklädningen på morgonen tänker jag att det hade gått snabbare med en som inte samarbetar än med tre ;-)
Jag törs inte sluta helt med vagn, det är ju min livlina. Jag har en som går snabbt och en som lusar och har man inte tid för det så är vagnen räddningen. Är man på något allmänt ställe (t ex bibblan!) och det blir crazy och man ska därifrån är vagnen räddningen. Ja, det finns många situationer. Mina sover på eftermiddagen och det är ibland smidigt om de gör det i vagnen. Men jag uppmuntrar alla promenader. Idag var vi ute hela familjen på långpromenad utan vagn och det var helt otroligt... nästan två timmar ute och inget gnäll och ingen som ville bli buren! Det var nog rekord. Hade vi haft vagnen med hade de nog garanterat velat åka bitvis, så det är bra att inte ta med den ibland! Övning!
Skicka en kommentar