Regn och dagis

Jag hade nästan glömt bort hur det kan regna här. Jag hörde det redan kl 2 på natten då Alma och jag var vakna för en blöjincident. Då bestämde jag mig för att om det fortsätter till tiden för dagislämning så får hon stanna hemma. Jag har ingen lust att dra ut pojkarna i sånt väder. Det löste sig, pappan förbarmade sig över dottern och lämnade henne på dagis. Nu är det snart dags för hämtning och det regnar inte :-)

I tisdags var det konstigt på dagis. När jag hämtade var de utomhus. Alma och en annan tjej drack vatten från vattenpölar och åt snö. En vikarie stod och tittade på. Alma var genomblöt i håret och mössan. Hon hade overallen halvknäppt och hade inte på sig sin fleecetröja. När vi kom hem var hennes mage blöt ända in på kroppen, för antagligen snön och allt vatten hon ätit som runnit in i overallen? Hennes blöja hade läckt, alltså hade de inte bytt den på ett bra tag. Det var ingen ordinarie personal på avdelningen heller (i möte) bara vikarier. Är jag kinkig som tycker detta är fel? Jag blir upprörd. De får säga till att man inte äter snö och dricker vatten ur pölar. De får inte hoppa över att byta blöja, eller glömma eller vad det nu var som hände. Jag skall ta upp det i dag när jag hämtar. På ett fint sätt.

Alma har kommit in på sitt förstahandsvals dagis. Till augusti. Skönt. Nu har vi ett barn på rätt dagis. Man kan gå dit, ligger alldeles i området.

Fast pojkarna har inte någon plats alls. Nu har de stått i kö i 4 månader, gränsen då man skall få en plats. Den här dagisångesten. Först har man ångest för att man inte har nån plats. Sen får man ångest för att man har dem på dagis.

Nu skall vi byta blöjor och ta på oss kläderna och hämta Almispalmis på dagis.