Jag kommer in till Alma efter lunchslummern, jag har Anton på armen.
Det första hon säger är: Ammisen big. Jag förstår inte och frågar vad hon sa: Ammisen big. Jag tänker så det knakar och så kommer jag på det: Alma är pigg.
Det är så jag säger för att hon skall sova, Alma måste sova så att du blir pigg som en mört och orkar leka hela eftermiddagen. Ammisen big.
Sen sa hon: Näspuss. Då fick jag en gosig eskimåpuss.
Sen sa hon: Nton näspuss. Då fick yrvakna Anton sig också en näspuss.
Så söta barn man har :-)
Nyss hörde jag världens flabb från Edvin. Han brukar ju inte flabba utan snarare tvärtom. Han kan dock verkligen flabba. Jag går dit för att kolla vad som händer. Då ligger Edvin på mage och kollar in sin brorsa, även han på mage, fast han försöker ju krypa, Edvin gapskrattar åt sin bror. Så fortsatte han i flera minuter då brorsan gav upp i ett vråltjut. Han gillade nog inte att bli skrattad åt när man försöker lära sig sådana viktiga saker som att krypa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar