Regn och dagis

Jag hade nästan glömt bort hur det kan regna här. Jag hörde det redan kl 2 på natten då Alma och jag var vakna för en blöjincident. Då bestämde jag mig för att om det fortsätter till tiden för dagislämning så får hon stanna hemma. Jag har ingen lust att dra ut pojkarna i sånt väder. Det löste sig, pappan förbarmade sig över dottern och lämnade henne på dagis. Nu är det snart dags för hämtning och det regnar inte :-)

I tisdags var det konstigt på dagis. När jag hämtade var de utomhus. Alma och en annan tjej drack vatten från vattenpölar och åt snö. En vikarie stod och tittade på. Alma var genomblöt i håret och mössan. Hon hade overallen halvknäppt och hade inte på sig sin fleecetröja. När vi kom hem var hennes mage blöt ända in på kroppen, för antagligen snön och allt vatten hon ätit som runnit in i overallen? Hennes blöja hade läckt, alltså hade de inte bytt den på ett bra tag. Det var ingen ordinarie personal på avdelningen heller (i möte) bara vikarier. Är jag kinkig som tycker detta är fel? Jag blir upprörd. De får säga till att man inte äter snö och dricker vatten ur pölar. De får inte hoppa över att byta blöja, eller glömma eller vad det nu var som hände. Jag skall ta upp det i dag när jag hämtar. På ett fint sätt.

Alma har kommit in på sitt förstahandsvals dagis. Till augusti. Skönt. Nu har vi ett barn på rätt dagis. Man kan gå dit, ligger alldeles i området.

Fast pojkarna har inte någon plats alls. Nu har de stått i kö i 4 månader, gränsen då man skall få en plats. Den här dagisångesten. Först har man ångest för att man inte har nån plats. Sen får man ångest för att man har dem på dagis.

Nu skall vi byta blöjor och ta på oss kläderna och hämta Almispalmis på dagis.

Sega trötta dagar

Tröttsam. Det är så man kan sammanfatta veckan som gick. Jag har varit så trött. Har gått runt i ett töcken. Är fortfarande trött. Det är nog årstiden. Fastän vi har fått snö som lyser upp så är det grått och geggigt. Det blir ju så när det snöar och sen blir plusgrader.

Längtar efter våren. Tror jag går i ide tills dess. Göra bara det nödvändigaste och inget annat? Säkert. Vi har ju ettårskalas snart. Typ 3 stycken eller nåt.

Anton provade att gå med skor igår. Han gillade det inte alls. Han får öva mera. Efter en stund gick det bättre. Han har världens största fötter. Han får ha storlek 20.

Edvin har mindre fötter, men han går ju inte. Däremot står han utan stöd nu, och klappar händerna. Många långa sekunder. Nu får vi öva så han kan gå snart.

Alma letar efter något. Jag fattar inte vad. Hon lade precis nappen på bordet och sa "Jag behöver inte den nappen nu". Wow, kanske ett steg i rätt riktning. Idag är det Molly Mus som är favoritfilmen, förra veckan var det Teletubbies...

Vällinglocket letar hon efter, hon skall sätta det på flaskan.

Dop i Småland

På alla hjärtans dag var vi i Småland på dop. Kusinen Smilla döptes. Hon var så duktig, sov i kyrkan och sov nästan när prästen tog vatten på henne. Den enda som hördes var Anton som tjoade glatt och ville busa i kyrkan. Edvin satt tyst i vagnen och observerade, kanske tänkte han på sitt egna dop och blev paralyserad av det traumatiska minnet. Alma satt själv brevid sina kusiner och var tyst och stilla. Hon skulle ringa i en klocka efter dopet, tillsammans med kusin Anna. Det var roligt tyckte hon.

Pappan var ju fadder så han fick bära lilla Smilla. Säkert något lättare än de två klumparna han är van vid.

Kalaset var trevligt. God smörgåstårta och rosa hjärtetårta.

Vi åkte fram och tillbaka på dagen. Det gick bra. Vi hade ett stopp på resan ner och sen sov barnen på hemresan.

Fredagkväll

I fredags kl 16 var jag och Edvin på Backa Läkarhus för hans andning var så tät. Kl 21.30 var vi hemma igen. Jag tycker det är skit att man skall behöva vänta så länge med en liten bebis.
Vi kom inte in till läkaren förrän 20.30. Då hade vi väntat i över 4 timmar. Jag hade fått lägga på pengar på parkeringen 2 gånger och vi hade ingen mat med oss. Edvin fick ha nappen i hela tiden så han inte skulle slicka på äckliga saker ändå kändes det som vi blev smittade med 18 andra sjukdomar medan vi väntade. Han var så tapper. Kröp omkring och lekta. Var trött och säkert hungrig men han gnällde inte. Bara när han slog sig.

När vi äntligen kom in så hörde läkaren att Edvin var lite tät. Och att han kunde skicka oss till barnakuten. Eller så kunde han få lite cortison för att se om det hjälper. Han fick betapred, samma betapred som jag tar mot mina allergichocker. Och ventoline, samma som vi har hemma efter förra gången.

Om man ändå skall behöva vänta i 4 timmar på Backa, kan vi ju lika väl och till barnakuten nästa gång och vänta där. Där har de ju riktiga barnläkare också. Där hade han säkert fått andas i en apparat.

Tröttsamt var det men nu tycker jag iaf att hans andning har blivit bättre. Detta var andra gången, nu har vi en gång kvar innan vi kan klassas som förkylningsastma. Och nästa gång får pappan åka in med honom.

Blocket

Häromdagen sålde jag en bilbarnstol på blocket. Det sista babyskyddet. 30 minuter tog det efter annonsen var ute som köparen tog kontakt, två timmar senare kom hon och köpte den.

Det kallar jag smidigt och snabbt. Mycket nöjd.

Nu skall vi bara hitta en vagn. Bra, fin och billig. Ett kap helt enkelt. Undrar om det finns några kap för mig på blocket...

Inatt fick jag sova! Wow, var inte uppe en enda gång mellan 23-05. Konstigt. Skönt. Hoppas det håller i sig. Alma vaknade 5.10 och kom till vår säng, jag gick upp. Alma sov tydligen till 7.30 då hon fick väckas. Pojkarna gick upp vid 6.

Har en bekant som har ett barn som står 2 veckor före oss i dagiskön. Till henne hade kötanten sagt att de antagligen inte kommer få plats ens till hösten på det dagis som vi hoppas på i väntan på vårt förstahandsval. Så det är väl kört för oss också. Finns det ens några dagis som skall ta in barn till hösten? Ursäkta dagiskötjatet, men det är en viktig sak i mitt liv just nu. Den värsta mardrömmen kommer ju bli sann, vi kommer få 3 olika dagis på helt olika ställen i stadsdelen. Blir deprimerad bara jag tänker på det.

Nu är Anton feberfri. Nu är det bara Alma som verkar bli hostig, iaf på nätterna. Vi får se hur det utvecklar sig.

Anton har gnällt sig igenom nätterna nu när han haft feber. Mycket jobbigt för mamman och pappan. Vi känner oss lite trötta. Fast jag känner mig inte speciellt optimistisk för han håller på att få tänder också. Edvins tänder på övervåningen är synliga nu, men bara lite ute. Antons är inte ens synliga än...

Det finns ett program på tv som handlar om familjer med många barn. Där är en familj som hade två barn och sen fick trillingar. En familj har 8 barn, varav 3 par tvillingar på raken. En familj har 10 barn.

Mamman i 10-barns familjen har sammanlagt varit gravid i 7 år! Fattar ni?

Jag tycker lite synd om trillingfamiljen. De var en normal familj med två barn och ville bara ha ett till, så blev det tre. Alltså, jag tycker bara synd om dem för det opraktiska det medför med att ha tre lika gamla bebisar. Det blir ju snurr på tillvaron när man får flera samtidigt men man klarar ju det.

De andra familjerna har ju valt att ha många barn. Och därmed (tycker jag) accepterat det opraktiska.

Alltså det blir ju väldigt komplicerat att ha så många barn. Både barn och föräldrar får ju anpassa sig. Själv hade jag nog haft ständig ångest, eller nä jag hade också anpassat mig, men i mitt liv som 3-barnsmamma så tänker jag att de andra mammorna borde ha ständig ångest och aldrig räcka till. Undra om egentid för barnen finns i deras värld, eller ens egentid för sig själv.

Nä, det är ingenting för mig. Jag är glad för de 3 jag har och känner mig rätt nöjd. För tänk om man blir sugen på ett fjärde och det blir tvillingar igen. God.

Mycket intressant att se iaf. När man ser det programmet så kanske ingenting borde vara svårt och jobbigt för oss. Men så är det ju inte. Vi tycker ju att vissa saker är jobbiga och vi känner oss ofta en man kort. Jag skulle aldrig åka till badhuset med mina barn, själv. Minst en vuxen till varje barn, för ingen av dem kan ju simma. Jag har inte ens varit och handlat med alla 3 barnen själv.

Nu fick jag sluta filosofera för ett av mina barn vaknade. Jag tror nog inte nån av de mammorna har tid att blogga, undra om det ens har tid att följa ett program på tv. Alla är vi olika och även om jag älskar mina barn så vill jag inte att de skall ta över mig fullständigt.

Melodifestivalen. Vad skall man säga? Hur kunde Ugglas komma med överhuvudtaget? Och hur kunde hon gå vidare?
Förvirrande program. Konstig röstning. Vad är den internationella juryn för något? Och varför röstade de på Ugglas? De kan ju inte ens ha förstått texten? Är det för att de vill ha dit någon som inte kan konkurrera med deras egna bidrag eller? Haha, tänk om hon vinner alla nu, då får jag stå där och se förvirrad ut... Men, om hon kom till andra chansen + blev juryns val? Hur funkar det?

Skönt att Alcazar gick vidare, de kan ju faktiskt ha en chans i den stora finalen. Om vi ens kommer dit förstås...

Nu har Anton fått feber, så det är väl hans tur nu. Han har inte lika hög som Edvin hade dock, så det kan ju vara en tand också. Vi får se om det kommer prickar. Han har varit mycket tapper idag med dimmiga ögon men ändå försökt hålla tempot.

Mostern var här och var barnvakt. Hon hade en kompis med sig som blev tagen som gisslan av Alma. "Kom, leka i mitt rum". De hade roligt iaf.

Pappan och jag var på båtmässan och drömde oss bort. Ingen båt i år iaf, men nångång kanske drömmen går i uppfyllelse... Vi gick i vårt gamla kvarter inne i stan och drömde oss tillbaka till civilisationen. Mmm, det var tider då. Vi tjuvkikade in i vår gamla lägenhet och jag saknar vårt fina kökskakel som vi (läs K) satte upp. Jag var inte klar med det. Skitsnyggt faktiskt.

Till mina FL-vänner. Mitt konto är helt låst, helt omöjligt att komma in. De kanske inte gillar mig där eller nåt. Får se om det löser sig eller om jag får hänga med mig själv i fortsättningen...

Kram på er och ha en fortsatt trevlig helg!

Igår var golvkillen här för reklamation av golvet. Vi hade satt lappar på alla märken som vi tyckte var fel och han kollade på alla. Skrapade och lackade och hade sig. Så nu är det över. Vissa märken som hålen blev ju bättre, men tryckskadorna kan man ju inte göra så mycket åt förutom att lacka så det inte kommer in smuts och vatten i sprickorna. Det positiva var att man kan slipa detta golv 3 gånger kanske, så då har vi ju en nödlösning sen när barnen blivit en sådär 10 år (eller typ flyttat hemmifrån).

Sen fick man inte gå på lacken på ett par timmar så Anton, Edvin och jag gick på promenad i 1,5 timme innan det var dags att hämta Alma på dagis. Det var vindstilla ute så det var ok, fast blaskigt. Pojkarna sa ingenting utan låg där påpälsade i sin vagn.

Jag funderar på en ny vagn. Hahaha, pappan får dåndimpen. Problemet är att vi inte hittar nån ståbräda till vår vagn. Och jag vill ha det för att kunna gå ut när Alma är med, men ibland orkar hon ju inte gå hela vägen och jag kan ju inte bära henne, så då hade en ståbräda varit bra. Det får ju bli en begagnad vagn. Funderar på en bred brio eller emmaljunga. Jag skall ju bara promenera med den men den måste ju ändå vara funktionell som tex individuella ryggstöd, och ett bra sovläge. Och passa med en ståbräda. Sen kommer bara det begagnade problemet, man vill ju att den skall vara fin ändå och att den skall hålla i 2 år eller nåt. Billig och bra med andra ord. Vad är billigt då? 1000 kr? *suck*

Pappa K tycker vi skall köpa en såndär cykelvagn istället att ha på cykeln. Jag tycker vi kan ha det också, det är ju två olika användningsområden. Jag kan tänka mig att cykla till dagis, men jag vill ju gå till lekplatsen.

Edvin fick prickar efter 4 dagar, så då var det nog tredagarsfebern. Ingen av de andra barnen fick den, och Alma har ju inte heller haft den (som vi har märkt iaf).

Alma skrek i sömnen "Jag vill se på Dora" kl 2, och väckte Anton. Stackars barn, som drömmer om tvfigurer....

Deprimerande

Pratade med dagiskön och fick typ svart på vitt att bara för att Anton och Edvin är tvillingar så kommer vi nog inte få någon plats under våren. Jo, kanske på en tillfällig förskola men det var ett stort KANSKE. Antagligen kommer de bereda några platser på varje förskola för de barn som ändå skall komma in där i augusti, men eftersom vi behöver TVÅ platser kommer det nog inte bli aktuellt i vårt fall.

Alltså, det här kösystemet bygger på undantag. Tex, om en 4-åring slutar på en förskola, då kan de ju inte tillsätta den platsen med en 1-åring. Då blir det ju fel i gruppdynamiken, speciellt om det är en 4-5 års avdelning... Ja, ni fattar, och jag gör det också men det är bara så trist att de inte kan ha ett fungerande kösystem.
Sen har vi ju den där roliga biten med att man kan byta förstahandsval. Tex barn som stått i kö till sitt förstahandsval (i en annan stadsdel) flyttar hit och byter förstahandsval har forfarande samma ködatum som till det första valet, alltså kanske de går före x antal barn i kön eftersom de stått i kö längre bara inte till denna förskolan. Tex, Alma var ju på plats 6 och vips halkade hon ner till 10 för att 4 barn flyttade in och ändrade förstahandsval och de hade stått i kö längre då, trots att de haft ett annat dagis under tiden.

Ett annat problem är ju att eftersom situationen är som den är så ställer ALLA upp sina barn i kö när man får dvs 4 månader innan sin ettårsdag. Egentligen skall man ju ställa upp sig 4 månader INNAN man behöver platsen. Enligt mig visar ju detta på att kön egentligen är fel eftersom vissa inte vill ha en plats men ändå satt upp sig. Då skall de ändå få en förfrågan och tacka nej. För det får man göra, men man får ändå stå kvar i kön tills man tackar ja. Och om man tackar ja till en tex andrahandsval, då står man ändå kvar i kön till sitt förstahandsval. Ja ni fattar, när slutar man stå i kö egentligen???

Eftersom vi behöver två platser och om det bara blir en, då kommer vi inte få den heller. Jag frågade om vi blir erbjudna den platsen men den tanken hade de aldrig ställt sig, att dela på tvillingar. Det är väl inte det vi vill men det känns lite som att det är den chans man har för att få in barnen på samma ställe på en rimlig tid.

Upprörande. Hur länge har förskolan funnits? Hur lång tid har de haft på sig att få en fungerande tillsättningsprocess? Varför öppnar de inte nya dagis när de vet att det kommer bli en inflyttning som i vårt område tex? Här tar de bort ett dagis med 5 avdelningar och flyttar detta till ett nybyggt. Så säger de att det blir fler platser, men i samma hus skall de även ha en 0-klass och på sikt skall detta bli en lågstadieskola. Jaha, och vad hände med dagiset som flyttades?

Just nu är det ca 25 barn före Anton och Edvin i kön. Alla dessa skall antingen få en plats eller tacka nej till en plats innan vi kan erbjudas en plats. Och då skall det ju vara två platser egentligen. Deprimerande, hopplöst och bara blaaaaaaaaaaa...