Jag och stora Älsklingen har dumpat barnen på Tjörn medan vi jobbar sista veckan innan semestern. Åhh, så skönt! Och tyst! De har de jättebra där med bad och krabbfiske. Bakning och lek i sandlådan. Bus med morfar och mormor. Det måste vara lycka!
Vad har vi barnfria gjort då? Förutom att inte plocka undan allt som annars måste plockas undan för att barnen inte skall pilla på det så har vi sovit länge och hela natten. Ätit frukost i fred och inte stressat till dagis, varken till eller från jobbet.
På måndagen var vi i stan och åt sushi vid operan. Jättevarmt väder. Sedan kom regnet och åskan. Först hade jag shoppat på esprit-rean. Jag älskar esprit! Jag älskar rea! Perfekt dag helt enkelt.
Igår slappade jag framför tvn redan från kl 18 och såg på gamla komediserier. Så befriande att slippa Musse Piggs klubbhus. Sedan lagade jag middag till bara mig när jag kände för det och den behövde inte ens innehålla hela kostcirkeln.
Idag har jag träffat min syster och rensat på hennes vind. Vilken nostalgitripp. Undrar om jag är den enda soon-to-be 34-åringen som har ett (inte bara ett) "Grattis Cecilia på 4-årsdagen"-kort sparat i nästan exakt 30 år... Inte längre förstås för jag slängde rubbet men det var skoj att se. Jag fick dock med mig måånga lådor hem. Mina slöjdsaker skall minsann få exakt lika mycket plats som de som han den där har gjort. De skall skall tillsammans vara på första parkett här hemma.
Undrar en sak bara. Vad tänkte min mamma på när hon lät mig spara alla dessa saker och varför har de hängt med så otroligt länge? Kanske en lärdom för mina egna barn. Det kanske räcker med EN teckning från 4 års ålder, och kanske behöver man inte spara alla alster de gör på dagis. De skall ju gå i skola i MÅÅÅNGA år, blir ganska mycket grejer som de sedan bara kommer slänga när de är 30 år och skall flytta in med sina partners.
Kan också tillägga att den här familjen inte behöver några mer barbiegrejer. Det finns så att det räcker till ett helt kompani.
Nu är det två dagar kvar innan barnen skall hämtas. Snutteputtarna. Jag erkänner att jag saknar dem lite. Iaf deras pussar, kramar och söta fina stunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar