En tisdag eftermiddag

Lämnar jobbet vid 15.40. Stressa, stressa först till dagis nr 1:

Edvin hämtar sina skor, sin jacka och mössa. Anton hämtar sina skor, stövlar och andras stövlar. Alla skall provas. Vill inte ha jacka men mössan tar han på själv. Under tiden försöker fröken föra ett samtal om när det passar oss med ett utvecklingssamtal. - Maila oss några tider, säger jag. Då blir hon nästan sur. "Jag sitter aldrig vid datorn och det tar längre tid för mig att maila än om vi skulle säga några tider här". Jaha. Skriv upp några på ett papper då...

16.40 Dagis nr 2:
Var är mitt barn nånstans? Typ 5 barn är kvar på gården, känns som det är mer vuxna än barn. Har ingen aning om vem som är fröken eller någons mamma. Sen kommer hon springandes för allt i världen "Mamma!!!! Där är min mamma!" Söta gullungen. Det var ett annat barn på hennes avdelning kvar också. Skönt.

17.00 Hemma, inomhus, utan ytterkläder.

Lyckas avstyra smågnällande, snabbar mig att steka köttbullar. Makaroner fanns sen igår. Barnen äter. Anton slänger sin mat på golvet. Sen åker tallriken. Telefonen ringer. Barnen får muta. Det är tyst för stunden.

17.45
Intensivt gnällande kaos. Anton hittar bilen först. Edvin blir ledsen. Efter att ha retat honom en stund ger Anton honom bilen. Fortsätter mot Alma, tar hennes bok. Hon blir skriker och gråter, efter en stund får hon tillbaka den i ögat. Sedan drar han henne i håret. Så fortsätter det on och on och on...

18.00
Barnprogram för Alma. Pyjamasdags för Anton och Edvin.

18.45
Efter att gnällande eskalerat till nivå hejdlöst så fixar jag vällingen och får med mig pojkarna upp. Tystnaden sprider sig genom huset.

19.15
Alma tar på sig pyjamasen.

19.30
Alla barnen i sina sängar.
Mamman trött. Köket är i kaos. Vardagsrum och hall likaså. Tvättstugan skall vi inte prata om. Och då började vi kvällen med ett fint hem...