Min farmor var en snäll tant som bakade mycket kakor. Hon hade alltid något gott hemma. Hon brukade ha blommiga blusar på sig och alltid kjol. Jag har nog aldrig sett henne i ett par byxor. Jag brukade vara hos henne efter skolan. Jag spelade piano och läste Fantomen i farfars GT.
Hon brukade mata en fiskmås (egentligen en trut) på balkongen. Den kom och knackade med näbben på fönstret när den ville ha mat. Hon hade massor av rosor i trädgården som luktade jättegott om sommaren.
Min lilla söta farmor. Nu är hon med farfar och enligt deras tro så är de i himlen. Man kanske kan tro att de sitter där på ett moln fast jag tror att de har ett litet hus med en liten trädgård. Jag tror de kollar läget på oss och ser mina barn. Hon slipper iaf lida mer och jag tror hon har fått tillbaka sitt minne och sitt jag. Hon blev 91 år, min lilla söta farmor.
På begravningen var hennes vänner där. Vänner hon haft i 80 år. Kan ni tänka er det? Att känna någon och träffa någon i 80 år. Det tycker iaf jag är fantastiskt.
3 kommentarer:
Vi har känt varandra i 9 år....åren går fort.
Stor kram på dig!
Låter som din farmor var mycket älskad av många. Hoppas du har rätt i din bild av var hon är nu.
kramkram Hanna
Charlotte: Jag måste ju bli 103 om vi skall uppnå desamma, men för dig räcker det att du blir 99. Då kommer vi nog sitta där i varsin rullstol med stora öronsnäckor och alldeles vitt hår, skryngliga och säkert fotmodellmagra :-)
Hanna: För oss räcker det med att vi bli 98 och 97 WOW huh?
Skicka en kommentar