Så en liten uppdatering:
I augusti 2007 fick vi reda på att vi skulle få tvillingar. Hjälp! Vi planerade iaf snabbt in en födsel i Sverige eftersom det kändes tryggast. Jag tror absolut att vården i Österrike är bra, det märkte man ju bara med mödravården för tvillingar. Vi har varit på många ultraljud och kontroller. Däremot kändes det inte tryggt att inte kunna språket under förlossning och BB-tid. Visst kan man engelska här men det är inte samma sak som att göra sig förstådd på sitt modersmål. Så hemåt till mormor och morfar bar det.
Alma och mamma har bott i Sverige sedan i julas, pappan har pendlat fram och tillbaka från Wien, inte veckovis utan mer 3 veckor här och 3 veckor där osv. Livet hemma hos mormor och morfar var väldigt behövligt med tanke på att mamman inte kunde röra på sig de tre sista månaderna innan förlossningen. Det hade aldrig gått att vara själv i Wien, eller jo det är klart det hade men det hade varit jobbigt. Så efter en låååååång väntan kom iaf tvillingarna ut i mars, med ett planerat kejsarsnitt eftersom tvilling 1 (Anton) låg i säte och vägrade vända på sig. Vi förstår ju varför så tjock som han var ;-) Edvin, den lille han vände minsann på sig dagarna innan snittet.
I augusti 2007 fick vi reda på att vi skulle få tvillingar. Hjälp! Vi planerade iaf snabbt in en födsel i Sverige eftersom det kändes tryggast. Jag tror absolut att vården i Österrike är bra, det märkte man ju bara med mödravården för tvillingar. Vi har varit på många ultraljud och kontroller. Däremot kändes det inte tryggt att inte kunna språket under förlossning och BB-tid. Visst kan man engelska här men det är inte samma sak som att göra sig förstådd på sitt modersmål. Så hemåt till mormor och morfar bar det.
Alma och mamma har bott i Sverige sedan i julas, pappan har pendlat fram och tillbaka från Wien, inte veckovis utan mer 3 veckor här och 3 veckor där osv. Livet hemma hos mormor och morfar var väldigt behövligt med tanke på att mamman inte kunde röra på sig de tre sista månaderna innan förlossningen. Det hade aldrig gått att vara själv i Wien, eller jo det är klart det hade men det hade varit jobbigt. Så efter en låååååång väntan kom iaf tvillingarna ut i mars, med ett planerat kejsarsnitt eftersom tvilling 1 (Anton) låg i säte och vägrade vända på sig. Vi förstår ju varför så tjock som han var ;-) Edvin, den lille han vände minsann på sig dagarna innan snittet.
(en stoooooooooor mage)
(nästan nyfödda)
Nu är tvillingarna 2,5 månader och vi har precis kommit tillbaka till Wien. Mormor och moster följde med och stannade en vecka men nu har de åkt hem igen. Så nu är man trebarnsmamma på heltid, ja HELTID.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar