Redan när man hör trippen av små steg vaknar man till. Små händer klappar en snart på huvudet.
E: Mamma är du där?
M: Mmm.
E: Anton blöder näsblod.
E springer i väg och ropar Anton! Mamma är hemma nu!
Vilken brorsa alltså! Som hämtar hjälp mitt i natten.
Kommer in till blodbadet och lukten av blod. Bläk. Vänjer mig aldrig vid synen av en blodig unge, hela ansiktet och händerna.
Efter 15 minuter med tvättning och kissning av en och två pojkar håller mamman tummarna att båda pojkarna somnar om utan problem. Klockan är ju trots allt bara 2 på natten.
Efter några timmar kommer blodpojken med nytt näsblod. Då får han sova i min säng. Värre med tiden denna gång. Kl 5 på morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar