Simskola nr 2

Igår var vi på simskolan igen. Bättre organisation denna gång. Pojkarna i två olika grupper. Lite blyga söker de sig till de andra barnen.

Framsteg:
Anton simmade runt i sin grupp ett tag innan han placerade sig på kanten.
Edvin doppade sig dock fortfarande vid kanten. Vägrade hålla simläraren i handen och höll stenhårt fast i stegen.

Fortfarande en lååång bit kvar.

På natten

Redan när man hör trippen av små steg vaknar man till. Små händer klappar en snart på huvudet.

E: Mamma är du där?
M: Mmm.
E: Anton blöder näsblod.

E springer i väg och ropar Anton! Mamma är hemma nu!
Vilken brorsa alltså! Som hämtar hjälp mitt i natten.

Kommer in till blodbadet och lukten av blod. Bläk. Vänjer mig aldrig vid synen av en blodig unge, hela ansiktet och  händerna.

Efter 15 minuter med tvättning och kissning av en och två pojkar håller mamman tummarna att båda pojkarna somnar om utan problem. Klockan är ju trots allt bara 2 på natten.

Efter några timmar kommer blodpojken med nytt näsblod. Då får han sova i min säng. Värre med tiden denna gång. Kl 5 på morgonen.

Simskola

I fredags började pojkarna i simskola. Förberedande simskola, man får nämligen inte börja riktiga simskolan förrän man är 5 år.

Förberedande passar nog dem bra eftersom de inte är speciellt vattenvana. De hamnade i olika grupper, vilket jag tycker är bra. Då måste de lita på sig själva istället för varandra.

Det var alltså första gången i fredags och fullständigt kaos i simskolan. Det var för många barn på plats och barn som skulle gå en fortsättningskurs hade fått till sig att det var samma tid som vi hade fått. Nästa gång blir nog bättre...

Ingen av pojkarna verkade dock sugna på att bada. Anton hoppade i ett par gånger men Edvin han satt bara vid kanten och dinglade med benen i vattnet. Trots både ryggdyna och handdynor samt en groda att flyta på. Det kommer bli en lång termin känns det som. Och en lång väg mot simkunnighet.

Det här med olika grupper. När pojkarna är med i en aktivitet som tex gympan eller simskolan, där de inte känner de andra barnen så är de nästan en och samma person. De sitter nästan fastklistrade vid varandra. Av detta märks aldrig annars när de är i en van miljö, där är de mer som hund och katt. Jag funderar på om detta är bra eller dåligt.

Barnens aktiviteter började denna veckan. Gympa och simskola. Alma skall också gå på Funkykidz. Sedan räcker det med aktiviteter. Det ihop med alla kalas de blir bjudna på så har de så det räcker.

Denna helgen har vi också varit på barnkalas på mitt jobb. En mycket kul upplevelse med fika, glass, fiskdamm, ballong och godispåse. Underhållningen var Algot och Vilgot. Mycket uppskattat av barnen. Alma fick gå upp på scenen som hjälpreda. Fina härliga Alma. Som tack fick hon deras cd-skiva.

Nu är det väl dags för sängen för imorgon är det upp och hoppa igen. I fem dagar skall vi arbeta, lämna, hämta och vara trötta innan det blir härlig helg igen.

Första

rummet för uppfräschning blev badrummet. Handdukarna byttes ut mot nya fina turkosa. Jag tänkte på färgen länge innan jag slog till och jag är rätt nöjd. I badrummet på övervåningen tänkte jag färgkoda barnens handdukar, grönt, blått och rosa. För att de skall ta rätt handduk. Men jag måste hitta rätt nyanser av färgerna först.

Idag var andra gången som fröknarna på förskolan ville berätta om bråkiga barn som inte lyssnar eller är dumma mot andra barn. Inte så kul för mamman att höra. Man vet inte heller vad man skall säga, så jag bara säger att jag skall prata  med dem. Prata med två nästan 5-åringar. Ja, det är ju aldrig någon som gjort något eller så skrattar de bara. Dessa barn, änglalika när de sover och trotsiga till tusen när de är vakna.

Den stora 6,5 åringen har drabbats av någon akut mörkrädsla. Kan abslout inte sova med lampan släckt. Problemet är att hon somnar bättre med lampan släckt och med lampan tänd ligger hon och vänder och vrider sig i sängen 1000 gånger, ropar efter saker och framförallt mamma hela tiden. " Jag kan inte somna!". Hennes rullgardin har ramlat ner och då kan hon inte sova för att hon tror att någon tittar in på henne. På andra våningen. Japp. Måste alltså hitta en lampa med matt ljus som hon kan ha tänd samt sätta upp gardiner.

Men ikväll orkar jag ingenting för det är en sådan kväll man bara vill däcka i soffan och blunda för alla hushållsbestyr som ropar på en. Och jag tänker blunda! Mot soffan mina vänner!

Tomt

På tjugonde knut dansas julen ut! Det har den gjort hos oss idag. Jag har älskat att ha den här och jag älskade framförallt ledigheten. Nu är den dock slut men jag ser redan fram emot nästa jul.

Men först kommer våren och sommaren! Det blir härligt! Nu känner man för nyheter av diverse slag som tex ommöblering, utrensning och uppfräschning.

Men först en arbetsvecka i ekorrhjulet!

Hej 2013!

Så äntligen tog året slut och nytt började. Vi firade nyår i Småland med Pappans syster och familj. Barnen älskar att vara där och leka med sina kusiner. Det var high-life. Mycket god mat och trevligt sällskap. Himla mycket raketer också, på 12-slaget var det fyrverkerier åt alla håll och kanter. Häfitgt!

Vi har redan hunnit med en Ullareds-trip. Ja, jag älskar det stället. Men det kommer nog trappas ner nu. Alma har ju en annan storlek nu och måste handla på storflicksavdelningen. Från 128 och uppåt. Alltså det finns inga fina kläder i den storleken på Ullared. Det är många butiker som har samma problem. Lindex och Kapp-ahl också. På Åhlens finns det fortfarande fina kläder. Om vi återgår till Ullared så finns det inte heller så mycket fina pojkkläder. Det problemet har ju nästan alla butiker så det är inget nytt. Dessutom har jag hittat till ÖB (Överskottsbolaget). Där har de riktigt bra priser på tvättmedel och vanish mm, så då behövs inte Ullared. Men det finns ju andra saker att handla på Ullared dock kanske man inte behöver åka jätteofta. Undra vad jätteofta är, brukar som mest åka 5 gånger per år.

På Ullared tappade vi också bort ett barn. En Edvin. Otippat. Efter 10 minuter kom han gåendes med en anställd. Läskigt.

Häromdagen åkte vi skridskor. Första gången för de flesta i familjen. Det var kul tyckte en del. Man måste ju dock åka många gånger för att kunna öva och bli duktig. Kanske något att satsa på för oss då?

Nu rasar ledigheten mot sitt slut. Nästa vecka kommer bli grymt jobbig då vi alla är vana att sova till 8 och inte gå upp förrän 9. Inte bra!