Alma kommer hem med värsta bulan i pannan. Hon har snubblat på en "liten" kant som avskärmar asfalt till rutschbanan på dagisgården. Jag inspekterade kanten och den var rätt hög. Typ sådana där pinnar på lång rad somman kan ha som rabattkant i trädgården. 20 cm höga typ. Ja, det är många som snubblar på den kanten får man som kommentar. Men god, gör något åt det då!
Iaf så har Alma ett blått knä, två skrapade händer, en skrapad kind och en stor bula i pannan. Man ser liksom vart stenarna trängt in i huden. Hon kommer nog få ett ärr på ett ställe för det ser djupt ut. Stackars min lilla sötnos.
Edvin har blött näsblod. Tydligen imorse och nu på kvällen. Mycket och rikligt. Var har han slagit sig någonstans?
Anton ramlade med huvudet före från studsmattan i lördags. Usch. Det verkar dock ha gått bra.
Inga hjärnskador ännu. Men usch vad hemskt det är för mammahjärtat.
Nu kom regnet. Det var nog bara för att jag vattnade blommorna förrut. Alla barnen sover och jag är ensam. Undra om man kan göra nåt kul?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar