I veckan hade vi sportlov light. Det innebar att skolan var stängd men fritids öppet. Barnen var där mån - halva onsdag, sedan lediga.
På onsdagen hämtade jag dem efter lunch. Vi åt mellanmål med semla som efterrätt. Alla 3 nöjda. Sedan tog jag med dem till gymmet. Jag fick träna lite oplanerat för den stora orsaken var nämligen Maskeraddiskot på Minigymmet.
På mitt gym har de nämligen barnpassning medan man tränar. Mycket bra om man behöver det och dessutom är det slut på ursäkter eftersom det har grymt bra öppettider.
I onsdag anordnade de maskeraddisco. Med popcorn, korv med bröd och dricka. Jag lämnade in en häxa, en spiderman och en riddare/pirat. Hämtade även ut 3 av de samma, mycket nöjda och glada.
På torsdagen var barnen med mormor och morfar. De tittade på döda djur på Naturhistoriska och undrade var de levande djuren var. Mycket fiskar var där tydligen, men inget hav (det fattar du väl mamma?), ingen varg och en mamma späckhuggarkäke och en liten barnkäke.
Fredagen var jag ledig med barnen. Vad gjorde vi då? Jo, vi var i simhallen. Vi 4, bara vi. Lite läskigt att gå med 3 barn själv, men bassängen är inte så stor och endast 1 meter på det grundaste. Alma kan ju dessutom både simma och bottna. De andra två hade dynor på sig. Tanken var att vinna förtroende och inse att vattnet inte är hemskt och att man flyter rätt ok med dynor på. Anton är ju numera som en fisk i vattnet, så hans simskolerädsla berodde nog mest på trots.
Edvin däremot är verkligen livrädd. Det gick inte att övertala honom till att det är ok. Han vågade verkligen inte. Däremot ville han gärna. Han ville verkligen åka ut i vattnet på de olika flytgrejerna som fanns där. Men han vågade inte. Det gjorde ont i mammahjärtat faktiskt. Att se hur han vill och besviken på sig själv och ändå inte våga. Fastän jag höll i honom och lovade att inte släppa honom.
Det gick lite bättre på slutet så vi får väl försöka en gång till. Jag vill att han skall våga och tycka det är kul..
Das war das. Nu är det normal vecka igen. Känner mig redan stressad...