Mars, mars, mars

Mars har varit en riktig skitmånad detta året. Tråkigt väder. Mycket på jobbet. Sjuka barn. Osv osv.

Jag har legat däckad hela helgen. Började med halsont för kanske en vecka sedan. På fredagen var jag helt borta. Sedan följde det på hela helgen. På måndagen fick jag sällskap av Anton. Idag fyllde Edvin på. Pappan hostar. Alma är förkyld. Vi är sjuka helt enkelt.

Det var längesedan jag var så här sjuk. Det värsta är feberfrossan och luftbubblorna i strupen. Nu börjar det bli bättre men frågan är om man orkar igenom en dag utan att bli trött. Så fort man rör på sig lite för hastigt så blir man snurrig och börjar kallsvettas. Man får inte tid att sova sig frisk. Som man kunde förr. Anton och jag sov på soffan igår, i varsitt hörne. Idag fick vi göra plats till Edvin. Det går bra om alla vill vila men barnens alvedon lurar dem att tro att de är friska. Det finns inget som lurar mig. Jag känner mig bara värre.

Jag har haft konstiga feberdrömmar och kallsvettats hela nätterna. Ena natten var allt prickigt. Andra natten var det apparater som skulle tas om hand om. Anton ligger brevid och vill ha vatten var tionde minut. Han pratar i sömnen och håller på. Edvin ropar. Fullständigt kaos.

Om man bara kunde sova en natt. En natt utan störningar. Utan kallsvettningar. Utan drömmar. Bara i ro. Lugnt och fint. Då skulle jag nog känna mig bättre.