Dagens skada

Man hör ett skrik, sedan kommer brorsan inspringandes och säger att brorsan ramlat. Nästa man ser är sitt barn, blödandes i huvudet. Ansiktet är täckt av blod och det rinner ut mer och mer. Första tanken är : Herregud! Mitt barn håller på att dö! Nästa är: Var kommer blodet ifrån? När man lokaliserat detta tänker man : Hur stoppar jag det? Allt detta medan ens barn är helt hysteriskt, syskonen gråter och en själv är är på sista nervspänningen.

Vi stoppade blodet, lokaliserade ett plåster och åkte till sjukhuset. Jag var relativt lugn tills han somnade i bilen och jag kom på att han kanske hade fått hjärnskakning. Väl där tejpade man hans sår och sen åkte vi hem.

Detta klarade vi på två timmar. Är mycket nöjd med detta faktiskt. Och att han slapp sy.

Nu skall han ha tejpen i 7 dagar, och får inte duscha håret, till hans stora glädje. Han skall helst inte exponera ärret i solen så det blir en spännande sommar. Han fick också ett sår på kinden och ett på sidan av pannan. Dessa skulle också tas hand om och smörjas och hållas bort från solen.

Mitt lilla barn, så tapper i det hela och så duktig. 

Sleeping beauties

Fortfarande, innan jag går och lägger mig, kollar jag in mina sötnosar. De sover så lugnt och fint. Tittar man noga på dem så ser man bebisarna de en gång var. Mina fina barn. Mina små älsklingar. 

De sover så olika, en snarkar högt, en är helt tyst, en ligger med huvudet tvärtom, en är invirad i täcke, en har halva kroppen utanför sängen, en ligger helt rakt. 

Någon kan man klappa på håret, en annan ge en puss, den tredje är det bäst att man inte rör alls, för då kan han vakna. Någon rättar man till, ett täcke dras upp eller så känner man bara att de andas.

Sedan lägger jag mig och i smyg längtar jag efter dem. Efter deras dofter, kladdiga händer och gosiga hår. 

Gonatt mina skatter, vi ses imorgon!