Sista mars

Va dålig på blogging jag har varit i mars! Vidhåller dock att mars är en skitmånad. Tur att den tar slut nu och lämnar rum för april april din dumma sill!

Nu är vi friska igen. Barnen på dagis. Ett smärre kaos har uppstått då vi har varit på föräldramöte och fått reda på dagisplaner inför hösten. Inte så skojigt för den här familjen. Som jag hade förväntat mig får pojkarna byta avdelning och flytta från den ordinarie skolan till en paviljong, läs barack om ni vill. På Almas avdelning förväntas de bli 25 barn. Jag oroar mig redan för hur det blir nästnästa höst när hon börjar förskoleklass. Hur  många barn får det plats liksom? Mycket dålig planering av stadsdelen. Tänkte de att det skulle flytta in barn i detta HELT nybyggda område med säkert 100 fristående hus, x antal bostadsrätter och x antal hyresrätter?

På dagiset idag går det 32 stycken 06:or (om jag räknat rätt). Dock tillhör inte alla "vår" skola och kommer därför börja förskoleklass i annan skola. Detta kanske är 10 stycken, så då är det 22 barn kvar. Bara på vår gata finns det minst 4 andra 06:or som inte går på Almas dagis idag och således skall börja där till förskoleklassen. Det blir 26 barn. På ett annat barns gata finns det 2 stycken, då är vi uppe i 28. Hür många barn får det plats i en förskoleklass? Eller skolklass?

Kanske inte skall ta ut så mycket i förskott, är ju ändå ett år kvar, men jag tror inte kommunen fixar detta på ett bra sätt. Och blir därför orolig. Det kommer vara samma visa för pojkarna sedan. 2008 var ett populärt barnår i detta området också.

Trist.

Barnen är väldigt trötta nuförtiden. Alma skrek hysteriskt i 45 minuter då allt gick fel. Någon tog hennes penna, ritade på hennes teckning. Till slut visst hon inte ens varför hon var ledsen. Eller arg kanske då det ingick väldigt hårda stampningar i golvet... Så ni med små barn, tro inte det blir bättre när de nästan är 5...

Sedan skrev Edvin lite också. Kanske i 15 minuter. Han grät mer och ojade sig över något som jag inte förstod. Det  var något med att han inte ville sitta på sin stol och att jag absolut inte fick putta in den så han nådde bordet.

Bara Anton som satt fint på sin plats, och retade de andra i sina hysteriska utbrott. Allt för att förvärra situationen. Så är han gullängeln.

Efter middag fick vi iaf på pyjamas och kunde pussas och kramas vid nattinatti. Då var alla glada igen och säkert lättade över att äntligen få sova...

Mars, mars, mars

Mars har varit en riktig skitmånad detta året. Tråkigt väder. Mycket på jobbet. Sjuka barn. Osv osv.

Jag har legat däckad hela helgen. Började med halsont för kanske en vecka sedan. På fredagen var jag helt borta. Sedan följde det på hela helgen. På måndagen fick jag sällskap av Anton. Idag fyllde Edvin på. Pappan hostar. Alma är förkyld. Vi är sjuka helt enkelt.

Det var längesedan jag var så här sjuk. Det värsta är feberfrossan och luftbubblorna i strupen. Nu börjar det bli bättre men frågan är om man orkar igenom en dag utan att bli trött. Så fort man rör på sig lite för hastigt så blir man snurrig och börjar kallsvettas. Man får inte tid att sova sig frisk. Som man kunde förr. Anton och jag sov på soffan igår, i varsitt hörne. Idag fick vi göra plats till Edvin. Det går bra om alla vill vila men barnens alvedon lurar dem att tro att de är friska. Det finns inget som lurar mig. Jag känner mig bara värre.

Jag har haft konstiga feberdrömmar och kallsvettats hela nätterna. Ena natten var allt prickigt. Andra natten var det apparater som skulle tas om hand om. Anton ligger brevid och vill ha vatten var tionde minut. Han pratar i sömnen och håller på. Edvin ropar. Fullständigt kaos.

Om man bara kunde sova en natt. En natt utan störningar. Utan kallsvettningar. Utan drömmar. Bara i ro. Lugnt och fint. Då skulle jag nog känna mig bättre.

Ett år

Idag är det ett år sedan som Sebastian gick bort från oss. Jag gråter fortfarande lika mycket. Det gör fortfarande ont. Jag önskar jag hade fått chansen att visa honom att jag fanns där. Att vi hade stöttat honom no matter what. Att vi hade lyft honom. Att vi hade varit där för honom. Jag undrar om det hade gjort skillnad.

Jag saknar honom. Jag tänker på honom varje dag. Påminns fortfarande av små saker. Den fina killen som fick ett alldeles för kort liv. Livet som vi inte skall ta för givet. Livet som är skört och måste vårdas väl. Livet som vi lever. Livet.

Älskade Sebastian. Jag önskar annorlunda men vet att det är orimligt. Jag önskar ändå. Du förändrade oss. Du förändrade vårt liv.

Jag minns den lilla Sebastian. En liten busig pojke. Duktig. Som påminner om mina egna. Jag minns den unga mannen. Den fina killen. På väg in till vuxenlivet.

Du är här bland oss, hela tiden. Du är saknad.

Måndag

Kl 9.30 ringer dagis. Anton har slagit Edvin med en spade alldeles vid ögat. Det såg ut som det blödde från ögat och de var lite oroliga. Edvin själv verkade vara i chocktillstånd då han bara stirrade rätt ut. Helt oprovocerat var det tydligen också. Edvin hade suttit på en cykel och Anton hade kommit med spaden. Fast Anton skämdes mycket efteråt iaf så han kanske fattade att han hade gjort fel.

Jag tog Edvin till läkaren. Ingen skada på ögat. Det kommer läka som vanligt med fin blåtira i ett par dagar.

På sitt sätt är det skönt att de bara bråkar med varandra och inte med andra barn. Så slipper man den stressen att andra föräldrar skall vara sura på en för man har "ohyfsade" barn.

Alma: Alla tjejer tycker M är söt. Och även några killar. Man kan väl vara både söt och grym?
Mamman: Alla är väl söta och grymma?
Alma: Mmm. Alla är ju lite fräcka. Alla i hela världen.

Pussgurka!

Den härliga gamla tiden?

Den härliga 3-årsåldern

Barn 1 somnade i soffan vid 17-tiden. Han fick väckas snabbt och det blir ju aldrig bra. Han skrek väl i en 20 minuter innan han var tillräckligt lugn för att äta lite mat.

Barn 2 ville visst inte att pappa skulle ta på pyjamas. Allt var fel. Blöjan som pappan satt på skulle absolut inte bäras utan skulle av och tillbaka till blöjpåsen. Sedan passade inte en ny blöja heller. Utan den gamla blöjan skulle på igen... Sedan skulle inte pyjamasen på. Sedan skulle den på...

Barn 1 fick inte tandkräm som såg ut som en orm på sin tandborste. Värsta fajten. Vägrade borsta tänderna. Sedan skulle han borsta tänderna. Skulle inte ha täcke på sig. Sedan skulle täcket på...

Nu ligger båda barnen i sina sängar. Och är tysta. Övertrötta och trotsiga som de var. Slutade ändå med puss och gonatt mamma.

Inte ens Barn 3 är obekymrat nu. Hon har ont i magen. Har vaknat kl 2 de senaste nätterna och klagat. Vill ha kli på ryggen. Sparkas när hon får ligga i vår säng. Och ligger nära och tar allt täcke...

3 år

Nyfödda 3/3 2008

Nästan 1 år

2 år